16 mars 2011

Olyckan


Seralias Stuga har haft många besök (flera hundra) under tiden vår familj varit ute på äventyr. Nu  har vi någorlunda återhämtat oss efter den dramatiska resan vi varit med om. Det var meningen att vi skulle fira ett mysigt sportlov i svenska fjällen med våra goda vänner. Men ack, så blev det inte! Andra dagen var olyckan framme. Storebror 8 år, bröt lårbenet. För mig och Storebror blev det ambulans med blåljus, sjukstuga, räddningshelikopter och till sist Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Jag må säga, att se Tärnafjällen från ovan, är en otrolig upplevelse trots allt elände! :)

Redan första natten upptäckte jag att vi var i rätta händer. En sköterska vid namn Jenny gjorde sitt yttersta för Storebror! Han låg med gipsat brutet ben, i väntan på operation. Han kastade upp en hel del, hade smärtor och kunde inte röra sig i sängen. Jenny var helt otrolig! Vilket bemötande, vilken empati, vilket tålamod, vilken omtanke...!! Med de orden kan jag för övrigt också beskriva hela sjukhusvistelsen. Sjukskötarna Anna, Ann-Sofie, en till Jenny, Anders, barnortopeden Gudmund, sjukgymnasten Maria... och många fler som jag inte kommer ihåg namnet på. Helt otroliga!

Jag och Storebror flögs "hem" med ambulansflyg. Också det en upplevelse! När vi anlänt  till Vasa centralsjukhus grät Storebror och önskade att han fått stanna kvar i Umeå. Ett dygn senare när vi blev utskrivna  från centralsjukhuset och var på väg hem, grät han igen av samma orsak. Igår när han öppnade post, som vi fick från sjukhuset i Umeå, grät han igen och ville fortfarande tillbaka. Då kanske ni förstår hur väl omhändertagna vi blivit!

Några foton från vårt äventyr. Bilderna är tagna av både mig och Storebror, med en  pocket kamera.


SOS-helikoptern som hämtade oss från Tärnaby sjukstuga.
Här på landningsplattan i Umeå någon dag senare.


I Lekterapin hittar man nya vänner och glömmer lätt att man är sjuk.
Storebror och hans nya kompis leker doktor och sjukskötare. Skoj!


Storebror tittar på Bröderna Lejonhjärta på tv i vårt rum.


Snabbvisit av övriga familjen. Syskonskaran samlad.


En doktor med brutet lårben. I Lekterapin är ingenting omöjligt!


Ambulanspersonal och piloterna. Förflyttning
från sjukhuset till flygfältet i Umeå.


Ambulansflyget som tog oss till Vasa.


Sjukskötaren och Storebror ser Finlands kust nästan genast efter vi lyft.


Storebror bygger flygplan i Lekterapin.


Tillsammans sydde vi dockan Nora som Storebror
gav som gåva åt sin syster när vi kom hem.


Denna fina pytte-lilla sköldpadda är en gåva till Storebror av Nora. En söt flicka som vi
träffade i Lekterapin. Kroppen och benen är pasta och huvudet en träpärla. Vilket piller-jobb!


Tillverkning av stöd i Vasa. Tanken var att han skulle vara helt utan eftersom benet fick ha
fri mobilitet, men han föll med kryckorna på VCS, Efter det blev ett borttagbart "glasfiberstöd".


I det vi inte finner någon mening
finns ofta ett budskap.


Njut av vardagen och ta väl hand om varandra. Olyckan överraskar så fort. Jag är verkligen en stor erfarenhet rikare. Jag är lycklig och tacksam för att vi haft förmånen att träffa dessa underbara människor i Umeå.


Ett extra Tack till dig Sara! Hade inte klarat detta utan dig! 
En verklig vän i nöden! Bamsekram!


4 kommentarer:

  1. Nå äntligen har Holly-frun anlänt.
    Sjutton i,ja ha varje dag kolla om he sku ha komi nån text.
    Orsaken till frånvaron visste jag men iallafall väntar man ju på nå text och bilder.Vi var på vår resa och som jag skrev till vår mor: vi blev varken rånade eller mördade och planet störtade inte.Barnen tyckte flygandet var intressant medan deras mamma höll på att få hjärtattack av rädsla.Me not like.../N

    SvaraRadera
  2. Jo, nu ska Holly-frun försöka hålla dig och alla andra uppdaterade igen :) En del trixande för att få vardagen att löpa. Det finns en mer foton som ni får komma o titta på. Duktigt jobbat ang. din flygrädsla! Kram!

    SvaraRadera
  3. Roligt att Du och Storebror är hemma igen, jag har tänkt på Er så mycket. Sköt om Er. Hälsningar och kram!

    SvaraRadera
  4. Tack Anki! Tack ännu en gång för hjälpen! KRAM!

    SvaraRadera