Huminalanka - och du får behålla bären själv

Där mellan Aroniaträdet och staketet har jag spänt upp en ljusblått tunt band, Huminalanka eller Humming Line, på engelska. Vad de heter på svenska har jag ingen aning om. Både finska och engelska namnen är så beskrivande, så jag kör med det. Det är ett band som vibrerar med vinden och ger ljud ifrån sig. Ett ljud som vi människor knappt hör med som skrämmer fåglarna.

Jag köpte bandet i somras och har haft det uppspänt lite här och var i trädgården. Jag trodde jag var smart nog och fixade ett fin band av metallock. Spände fast det ovanför grönsakslandet, men ha, de brydde sig småfåglarna inte om alls. Trasten satt och nickade åt mig genast jag hade knutit fast det och svängt ryggen åt.

Trädgårdshallonen, det lilla jordgubbslandet, vinbären, ja allt, har fåglarna låtit bli denna sommar. Nu återanvände jag en stump och band fast vid spaljén för att skydda aroniabären, tills jag hinner plocka dem.

Där hänger bandet ännu, ovanför mitt slarviga grönsaksland. Och där hänger också de omtalade burklocken. Bandet har skrämt bort allt annat utom larverna som äter upp min broccoli och sniglarna som frossar blad sallaten. Fniss!

Gubbar på laven

Förra veckan skrev jag om att jag använder ett gammalt cykelhjul som buskstöd. Återbruk på hög nivå. Nu ska jag visa er ett annat experiment av återbrukat material. Nämligen bygglavar eller lastpallar som de egentligen heter. Som jag skrev i det tidigare inlägget gillar jag att testa en massa roliga och galna idéer vid vår stuga. Där jag inte har några regler och riktlinjer för hur det ska vara eller se ut. Det är en 60 år gammal trädgård som jag sakta försöker få ordning på och där jag tar ut svängarna lite mer än hemma. Hemma vill jag ha det på ett visst sätt. Lite mer strikt och ordning. Lite svårt att beskriva, men ni som följt mig en längre tid och sett bilder på trädgården hemma eller besökt bägge trädgårdarna, förstår hur jag tänker.

I fjol höstas slängde jag ut några överblivna lastpallar i ena ändan av vår tomt. Råkade inte ens vara tre likadana. Spikade fast jordgubbsplast under för att gräset inte ska växa upp genom. Sedan pillade jag ner jord. Planterade revor från jordgubbarna hemma och vattnade. Revor ska man inte använda om man vill ha fina friska plantor, utan köpa nya. Men ser ni, det gjorde inte jag! Och rackarns också, vi har plockat jordgubbar hur mycket som helst. Ja så mycket nu så litet jordgubbsland ger. Blev så ivrig att jag planterade årets revor också. Höstgödslade till och med. Fniss!

Kalasen, jag och kungligheterna

Hej på er alla bloggläsare! Nu kikar jag in här igen! Och som jag längtat! Att blogga! Har samlat på mig triljoner bilder, en massa tips och projekt jag drömmer om att visa er. Sådant som jag fixat och donat om dagarna i sommar och tänkt blogga om på kvällarna när jag kommit in. Men nej, ser ni, jag har inte gett mig tid! Jag har umgåtts med vänner, bastat, grillat, grävt blomrabatter till sent om nätterna. Begrundat Gubbens diverse grillbyggen och lekt byggnadsgranskare. Flyttat på träd och buskar hit och dit. Jag har ätit gott och testat nya viner. Ni vet, allt sådant som hör sommaren till.

Känns som om vår familj går från kalas till kalas i augusti. Nästan halva släkten fyller år just denna månad. Fint så! Idag är det min födelsedag och något kul ska vi väl hitta på, även om 2/5 familjen är på resande fot. Så inga kalasbilder från mitt 40+ kalas idag, utan passar på att visa er festligheterna från senaste helg. Vi firade villaavslutning vid vår stuga och hade en kär vän på besök.

Världens godaste tomatsoppa som förrätt - Linds Köks tomatsoppa. Receptet hittar ni här. Till varmrätt gjorde vi den här steken men denna gång med Bock's öl istället för vinbärssaft. Kokta och smörvända rödbetor och ärter från trädgården samt de supergoda ugnsstekta potatisarna med rosmarin och västerbottenost. Både köttet och potatisarna kan gräddas i ugnen på samma gång. Enkelt! Sås till köttet gjorde Gubben på skyn från steken, dock finns det inga bildbevis på den. Men jag kan lova att den var smaskens!

Jag plockade ihop sommarens loppisfynd och konstaterade att det matchade väldans bra. Dukningen blev hur fin som helst, även om det verkligen var ett sista-minuten-projekt pga att jag sov bort halva dagen i migrän. Jag älskar att duka. Det vet ni som följt min blogg längre. Inga pompösa invecklade historier, men ändå lite sådär lagom fint och välkomnande. En fin dukning är det lilla i vardagen, bukar jag tänka.

Tårtbilden överst då? Jo den svängde jag ihop sent på kvällen efter att vi avnjutit maten. Den hade jag tänkt förbereda på dagen, men som sagt blev det inte så denna gång. Tur det, för den här varianten var mycket mer lättfixad och gudomligt god! En glutenfri sockerkaksbotten, vaniljkräm och gräddskum. På med massor av bär och nonpareller. Blåbär, hallon och körsbär från trädgården. Vår gäst gav mig chokladkulor (han vet nog vad jag älskar) och dekorerade med dem också.

Sommartid är det så enkelt med blomstren till middagsbordet. Man springer ut i trädgården och tar det som råkar blomma. Denna gång fick det bli gullris, prästkragor, några frökapslar från strandirisen och lite gröna blad. Mer behövs inte för att jag ska vara nöjd!

Lite kuriosa dagen till ära! Svenska hovet meddelade just att det nedkommit ett friskt och välmående barn. Denna dag för 20 år sedan tillbringade jag helgen tillsamman med min syster vid en villa i Vörå och nåddes av sorgebudet att prinsessan Diana hade avlidit i en trafikolycka. Det blev en lite chockartad födelsedag den gången. Så lite kungliga inslag har min dag! Hahaa!

Äppelmos som Lee

I höst har jag kokat äppelmos på ett nytt sätt. Ett tips jag fick av Lee, en instagramvän till mig. Körde äpplen genom matberedaren så att det blev finriven mos. Hela äpplen, med kärnhus och allt. Efter det lät jag massan rinna av i durkslag med duk. På så vis fick vi äppeljuice på samma gång. Sen kokade jag det avrunna moset med lagom mängd socker. Och det beror på hur söt mos man gillar och hur söt äppelsort man använder. Vissa äppelsorter fick jag inte sönderkörda så som jag ville, så jag mosade dem ett varv till med en gammaldags purépress. Blandade även i lite syltsocker som innehåller pektin för att förbättra hållbarheten. Till sist - het mos i heta burkar. Klart!

Jordgubbar och ägg

Jordgubbarnas tid är här eller egentligen snart förbi kanske? Detta inlägg skrev och fotade jag för över en vecka sen, men har bara inte hunnit publicera. Men tipsen kanske ni kan använda ett nytt år om ni fryst in era "gubbar" redan. Tänk att man aldrig kan få nog av jordgubbar. Även om vi har dem i trädgården köper vi alltid en eller två stora lådor. Vi har så få plantor att vi får en handfull att mumsa i oss dagligen. Herrans söta och goda är de såklart från eget jordgubbsland.

Jag skivar jordgubbarna och fryser in. Har alltid rårört en del, men inte denna gång. Fryser även in en del hela. Fint och gott att sätta i drinken. Barnen får dem i Sprite och vuxna i t ex skumvin. Mosar man dessutom gubbarna lite, blir det extra gott.

Tycker det är jätte jobbigt att skriva på askarna vad de innehåller. Eller egentligen sen när asken är tömd och klistermärket eller tejpen ska knapras bort. Det är det jobbigaste! Det löser jag med att sätta lock i olika färger. Sen gäller det att komma ihåg vad varje färg innehöll. Fniss!

Avslutar med en liten filmsnutt. En enkel liten en som filmades med mobilen. Där ser ni hur enklet det går att skiva jordgubbarna med äggskivaren. Behändigt, mycket behändigt! Och jag är inte sponsrad av dagstidningen Vasabladet! Råkar bara ha på dotterns VBL-förkläde :o) Och i bakgrunden hörs en lycklig liten golfare.

Gnäll, tristess och chokladtomater

Long time no see! Då blev det så igen, tyvärr! Har sovit dåligt med migrän och huvudvärk som påföljd i flera dygn. Oroat mig över sjuka barn och även vakat med dem. Hösten älskar jag ju inte heller! Så där krispigt, ruska, ny årstid mm. Jag tycker allt det vackra dör bort. Det blir kallt, lömskt halt, trist och tråkigt! Mörkt och ruskigt! Nej nu ska jag sluta klaga! :o) Blir säker bra bara vi kommer på fötter, hela gänget i detta torp.

I kväll tog jag mig i kragen liksom. Räddade de sist tomaterna och syltade dem. Chokladtomater med en lag på kanel och nejlikor. Storasyster kom just in i köket och utbrast - "Här doftar jul!" Jag instämmer och konstaterar det doftar härligt! Och jag är nöjd att jag äntligen fick det gjort, för så gott blir det sen!

Under tiden jag inte hinner blogga och bara gnäller ( fniss!) tycker jag ni ska kika in hos Anna-Lena! För "söta öde" så hon levererat de senaste veckorna! Massor med aktuella nyheter! Jag menar MASSOR! Ny layout har hon dessutom åstadkommit! Ni kan inte missa det!

Lite mer gubbar

Här vid gräskanten intill trädgårdslandet har jag i flera år saknat något.

Här intill kanten av flis. Flis som vi gjort av torra kvistar och betongblad som jag gjutit för något år sen.

Höjdskillnaden har vi fixat med en enkel bräda, stödda av rundsten.

Massor med revor, i ett på tok för dåligt skött jordgubbsland.
Och en vit malva som bestämt sig för att slå rot mitt i landet.

De vita jordgubbarna blommar ännu och har gett skörd ända tills nu.
Ja, tills idag då det första snöslasket kom.

Eftersom det fanns så mycket revor bestämde jag mig för att använda dem.

På samma gång jag fixade jag jordgubbarna planterade jag en rododendron jag fick av min väninna. Hon skulle kasta den och så den fick flytta hem till oss.

Fäste jordgubbsplastet med rundsten, vilka jag sen hoppas kunna ta bort när plantorna vuxit och plantornas rötter håller jorden på plats. Sen bestämde sig rododendron att slå ut i blom efter att jag grävt ner den. Den som egentligen ska blomma tidigt på våren! Rätt kul!

Till sist ett litet tips till alla! Det går att plantera ända tills det blir tjäl i marken. Höstarna är fuktiga och man slipper vattna så mycket det man planterat.

H A L L O J - Just nu!

Den småblommiga klematisen trivs efter delningen.

Fick så salladen tre gånger innan den gav skörd. Lite glest men nu finns det åtminstone sallad.

Svartroten trivs.

Och lite ringblommor ska de såklart vara!

Den lilla rosa nävan blommar på nytt.

Fick en lite planta av min syster. Knappt så den urskiljs. Ska bli ett plommon om nåt år. Håller tummarna och tår!

Halloj på er! Hur har ni det? Det var ett tag sen. Nu hoppas och tror jag att jag är tillbaka i blogglandia. Blev ett längre uppehåll än tänkt. Livet och vardagen slukade all tid. Jag gillar egentligen inte augusti och början av september. Så himmelens bråd tid. Allt nytt som kör igång och en massa nya tider att komma ihåg att passa. En massa pusslande innan man har flyt på vardagen och blir van med nya scheman. Tre barn med olika hobbyn, ni vet! Extra många föräldramöten, vilka jag vägrar missa. Läkarbesök med sjuka barn. Höstruljans på jobbet. Ja helt enkelt - VARDAG i en barnfamilj!

Så fina ärtor har vi haft denna sommar. En tapper blomma och två skidor. Alltid nåt! Fniss!

Jordgubbarna blommar ännu!

Lite glimtar från vår trädgård just nu!
Fin start på ny vecka till er alla!

Armeringsjärn & Hallon X

Lutande klematistorn. Min fina, fina klematis.

 Såhär galet växte den 2012. :o)

Lite trix och fix med armeringsjärn.

Träbitar för bättre stabilitet på den 3m höga ställningen.

Lite svart sprayfärg.

Klart och på plats.

Klematisen får klättra vidare.

Övre järnet på plats.

Sen växer aldrig en växt neråt och ej heller norrut.

Så jag får hjälpa klematisen lite att slingra åt 'rätt' håll.

Lovade visa de nyplanterade hallonplantorna och nyfixade stöden.

Mycket stabilare med stöd i X-form istället för T som tidigare.

På med massor av gräsklipp så hålls jorden fuktig och de nya plantorna får rota sig.
Ser inte mycket ut för världen just nu, men vänta bara till nästa vår.