En och annan äggkartong

Snart är det påsk och äggkonsumtionen skjuter i höjden. Eller är du som mig och äter lika mycket ägg året om. Jag gillar ägg i alla dess former. Framförallt ett snabbt och mättande mellanmål. Nå, det var inte mina mellanmål vi skulle diskutera utan återbruk av kartongen. Världens mångsidigaste kartong att återbruka och samtidigt väldans bara att tända eld med i bastukamin och kakelugnen.

Här kommer igen ett av mina husmorstips. Att använda locket till botten i skräphinken. Eller roskisämbare, på ren österbottniska. Haha! Kartonglocket suger upp eventuellt läckage och håller botten på hinken torr och ren. Enkelt att byta ut an efter det blir daskigt eller vått och du slipper skura hinken så ofta som tidigare. Återbruka mera, säger jag! 

Återbruk till frukten

Jag är född som en fanatisk ordningsmänniska. Fick en hel del med modersmjölken också faktiskt. Min mamma när snäppet "värre" än mig. Men då livet blir så mycket lättare då var sak har sin plats. Alla i familjen vet var saker och ting finns. Sätter tillbaka på samma plats. Jamen, visst är det lätt som en plätt ju, bara man orkar följa systemet.

Allt sedan vi köpte nytt kylskåp har grejerna sökt sina platser i skåpet. Dessutom är skåpet betydligt mindre invändigt än vårt gamla. Beror på att det är mer energisnålt och designat enligt det, antar jag. Men nu har jag kommit på en lösning till fruktlådan. Återbrukar fruktaskar och får bättre ordning. Ni vet det plastiga (miljöförstörande) askarna vissa frukter ligger i när de säljs i butiken. Vi har två fruktlådor i vår kyl, och i den nedre har vi rotfrukterna i likadana plastaskar. Glömde ju fota det märker jag nu.

Ny kostym i puderrosa

Jag har en plan! Och den har jag haft länge, men rackarns då brist på tid sätter käppar i hjulen. Min älskade gungstol i vardagsrummet behöver nytt tyg. Där har den stått och väntat flera år kamouflerad med en naturvit filt. I höstas köpte jag ett svartvitt stormönstrat tyg som jag redan hunnit skippa. Istället tänker jag mig ett överdrag i detta puderrosa stilrena tyg. (lite dålig bild och svårfångad färg)

Egentligen föddes idén med puderrosa, när jag fick dessa ljuvliga mattor. Jag tänker inte klä om gungstolen, utan bara sy en borttagbar "huva". En enkel ny kostym med andra ord. Gungstolen har jag ärvt av min farmors bror för en herrans massa år sedan. Min svärfar och jag restaurerade den i mitten av 1990-talet, enligt alla konstens regler. Den var isärplockad i minsta beståndsdel och allt fixades. Trädelar, fjädringen, banden inuti, ja allt. 

Men de ljusa tyget med gröna inslag har blivit smutsigt och dessutom gillar jag det inte mer heller. Att klä om den har jag varken tid eller lust med, så "huva" få det bli. Den lilla fina pallen ska jag också piffa till lite. Den har Storebror gjort på träslöjden när han gick i lågstadiet. Den är mig väldigt kär och framförallt skön att slänga upp fötterna på när man sitter i gungstolen. Jag ska visa er allt sedan när det är klart.

Hyllan på bilden nedan kom jag att börja fundera på i kväll också. Hög igenkänningsfaktor när Linda beskrev att hon varje år den här tiden slås av samma iver att göra om och fixa hemma. Anna-Lena instämde, men hon gick så långt att hon målade om vardagsrummet direkt, liksom! Jag då, jag har funderat om jag ska måla hyllplanen på hyllan ända sedan vi satt upp hyllan för snart 1,5 år sedan. Lika rapp som Anna-Lena är jag verkligen inte. Hahaa! 

Pump vid disken - DIY

Här var det pysslat! Återbrukat också. En tom tvålpump och lite svart plast. Vi har inte diskmaskin vid vår stuga så det blir en hel del diskande. Vill ha diskmedlet att stå framme och de burkarna är inte direkt snygga. Dessutom råkade Dermosils pumpflaska vara rätt storlek för att passa perfekt i hörnet vid diskhon.

Jag har gjort en liknade tidigare. En som står i toaletten vid stugan. Lite annan plast och annan dekoration. Här kan ni kika på den.

Från konjak till tall

Gubben bjöd på konjak till sina gäster och jag tog panten. Fniss! Det vill säga pantflaskorna. Skrubbade av etiketterna och har ni sett hur fina flaskor det blev. Lät det röda sigillet (kallas det så?) kring flaskans hals sitta kvar. Det kan jag ta bort efter jul om jag så tycker. Pillade ner tallskott och vips var det hur juligt som helst i stugan. Bästa budgettipset ju! Igen! I stället för att köpa dyra inredningsflaskor menar jag. Fin fredagskväll på er!

Kvarg, lock och lim

Gör ni också som mig och lyxar till mellanmålet med nån köpis kvarg nu och nå. Ja eller den ända som köpts hem detta år är den på bilden ovan. Vi tycker de flesta kvargmellanmål är så söta att vi inte vill ha dem. Goda är de, men vill man minska sockerintaget ska man nog skippa dessa så långt man kan. Nu var det inte socker debatten jag skulle gå in på utan återbruk. Återbruk av locket.

Där under locket finns en plastficka i vilken en plastsked är instucken. Behändigt om man äter mellanmål på språng, men nu hör vi till dem som mer sällan gör det. Vi använder vanlig sked och då skulle locket och skeden åka i skräphinken. Om vi inte skulle återbruka det vill säga.

Men fiffiga miljötänkande jag kom på att det blir en perfekt "kopp" för lim eller som i mitt fall nedan, textilfärg. Skeden använder jag att stryka på limmet eller färgen med. Jag har några lock sparade till kommande julpyssel. Tänk hur smart det vore att samla och leverera till dagis, fritids eller skolan. Återbruk vänner! Återbruk!

* Inlägget är inte sponsrat

De förbjudna uppgrävda fynden

När vi gräver i trädgården vid vår stuga hittar vi allehanda märkliga ting. Förra sommaren grävde jag upp fiskenät, bladet från ett såg, ändan på en yxa. I somras en senapstub, ölkorkar och triljoner stora spikar för att nämna några av fynden. Den blåa karotten ovan fanns i ett lager utomhus, men den vita skålen grävde jag fram ur mossan bakom lagret. Så jo, det finns ett och annat att gräva fram, förutom tonnvis med sten.

Som jag också tidigare nämnt gillar jag att spara och använda det som finns vid stugan. Återbruk på en helt annan nivå än trädgården hemma. Dessutom har ingen grävt ner dylika grejer i vår trädgård hemma heller. Sen planerar och planterar jag trädgården vid stugan helt annorlunda än hemma. Här får det vara lite mer vildvuxet och allt är bara lite ditåt. Växterna behöver vara sådana som klara sig utan att jag vattnar och sköter dem varje dag.

Jag plockade taklökar från diket hemma, fyllde karotterna med jord och pillade ner taklökarna. Kollar ni noga ser ni att det är en jultomte på den vita kannan. Den grävde jag också fram i något skede, men minns inte längre var. På andra sidan kannan står de till och med Hyvää Joulua, men det svängde jag bortåt. En trädgårdstomte bör man väl ha i varje trädgård. Fniss!

Nu får karotterna med taklökarna pryda bordet som står uppe på balkongen. Mina bilder är ju från i somras, det kan väl ingen undgå att märka, men mitt tips är att pilla upp några taklökar ur rabatten och ha i krukplanteringar året om. Att kombinera med t ex barrväxter och kottar. Som utfyllnad i planteringarna. De håller sig fina hela vintern.

Och till fynden eller skrotet. För fy bubblan, så hemska vissa fynd är. Batterier som legat nerbäddade under jorden i tiotals år och rostat. Hur mycket gift de läkt vågar man inte ens tänka på. Varför någon överhuvudtaget gräver ner delar av en bakelittelefon eller trådrulle av metall. Eller glassburkar av stadens anrika glassfabrik. Och dörrhandtaget då? Hujedamej!

Kamouflage av rosa måsar

En liten skamlig vrå med en massa bråte. Precis i blickfånget när man stiger in i vårt lilla gamla kök vid vår fritidsstuga. Och där längst in på väggen syns ännu den otroligt fula våtrumsplasten som beklädde köksväggarna när vi tog över huset. Kan ni tänka er, vispgrötsrosa väggar med vita måsar?! Kan de bli värre än så! Hahaa! Nå, det var inte det jag skulle visa er, utan ett enkelt tips på hur jag gömmer måsarna och framför allt bråtet. Ja eller bråte och bråte. Det är den svarta lådan för papp, det vi tänder med i vedspisen och en korg med pantflaskor.

På en auktion för en himmelens massa år sedan ropade jag in en låda med gamla textiler. Broderade handdukar och diverse dukar som jag sytt om eller återbrukat på annat sätt. Ibland hejdar jag mig dock från att klippa sönder allt det jag köpt. Så som denna vita handdukstäckare med broderade gula blommor. Drömde att jag någon gång  skulle äga en sommarstuga med ett utedass, där denna skulle få pryda handdukshyllan.

Så blidde det icke, så istället kom jag på att hänga upp den här. Sydde en söm längst upp för att trä i vajern, upp med krokarna och klart. Ibland är det enklare än man tror.

Före och efter - Ja ni ser ju skillnaden! Det gamla hantverket som någon broderat, för säkert 50 år sedan, kom till användning igen! Jag är nöjd!

Krigsåren och upphittad hatthylla

I en mörk vindsskrubb vid vår stuga hittade jag en gammal hylla. Den var fastspikad i väggen med enorma spikar och ena gaveln fattades. Även skamfilad och beklädd med tiotals år av damm. När jag väl tog en ficklampa och kollade den lite närmare, bad jag Gubben min ta ner den.

Jag tvättade försiktig av den för att den vackra gamla färgen inte skulle lossa. När jag svängde och tittade på baksidan fanns där en hälsning. Väinö Valtonen, Lahdenpohja. Vi, jag och min pappa, tror att hyllan är gjord vid fronten under krigsåren, i början av 1940-talet, av just denna Väinö. Vår stuga är byggd 1954 av Väinö och hans fru. 

Tänker mig att han snickrat den och när kriget tog slut och han fick komma hem, har hyllan använts av dem i deras nya fina hus. Kanske så väl att ena gaveln lossat. Sedan har kommande generationer tyckt att den var skrot och passat endast som förvaringsställe i en mörk skrubb, tills vi flyttade in och jag hittade den.

Vi satt upp den i ena hörnet av sovrummet, lite för att kamouflera att gaveln fattas. När jag råkade hitta en gammal dörr för en tia på nätloppis i exakt samma färg, som jag gjorde sänggavel av (den ska jag visa er bättre en annan gång), blev det perfekt. Vissa gånger har man tur. De blev en mycket kär hylla och blickfång för fina grejer.

p.s. när jag plockat in bilden här på bloggen ser jag att jag fotat snett. Hyllan är nog uppsatt helt rakt. Fniss!!

Gubbar på laven

Förra veckan skrev jag om att jag använder ett gammalt cykelhjul som buskstöd. Återbruk på hög nivå. Nu ska jag visa er ett annat experiment av återbrukat material. Nämligen bygglavar eller lastpallar som de egentligen heter. Som jag skrev i det tidigare inlägget gillar jag att testa en massa roliga och galna idéer vid vår stuga. Där jag inte har några regler och riktlinjer för hur det ska vara eller se ut. Det är en 60 år gammal trädgård som jag sakta försöker få ordning på och där jag tar ut svängarna lite mer än hemma. Hemma vill jag ha det på ett visst sätt. Lite mer strikt och ordning. Lite svårt att beskriva, men ni som följt mig en längre tid och sett bilder på trädgården hemma eller besökt bägge trädgårdarna, förstår hur jag tänker.

I fjol höstas slängde jag ut några överblivna lastpallar i ena ändan av vår tomt. Råkade inte ens vara tre likadana. Spikade fast jordgubbsplast under för att gräset inte ska växa upp genom. Sedan pillade jag ner jord. Planterade revor från jordgubbarna hemma och vattnade. Revor ska man inte använda om man vill ha fina friska plantor, utan köpa nya. Men ser ni, det gjorde inte jag! Och rackarns också, vi har plockat jordgubbar hur mycket som helst. Ja så mycket nu så litet jordgubbsland ger. Blev så ivrig att jag planterade årets revor också. Höstgödslade till och med. Fniss!

Cykelhjul till busken

Vid vår stuga finns en enorm buske Vippslide. Den fanns där redan innan vi tog över huset och har säkert planterats för tiotals år sedan. Så enorm är den. Min fammo hade en likadan i sin trädgård och den väcker barndomsminnen. Jag fyller år i slutet på augusti och min fammo gav mig alltid en blombukett innehållandes bl a Vippslide eller Tattarris som fammo kallade den. Den heter Kaitaröyhytatar på finska och högst antagligen härstammar vår benämning Tattarris från det.

Det är en buske, eller egentligen en perenn som växer kraftigt, ståtlig om somrarna och ger ett perfekt insynsskydd man så önskar. Om höstarna klipper man ner den om inte regnet och höststormarna hunnit före. Det är ingen vacker syn är två meter buske ligger platt längs marken. Detta har jag försökt åtgärda i sommar.

Jag tog ett gammalt cykelhjul och band fast gröna buskstöd med järntråd. Tre stöd räckte till detta hjul. Det gäller att tvinna ordentligt så att det hålls på plats. Stack ner det i marken innan busken börjat växa.

Jag tänkte sätta två hjul intill varandra med tyckte det blev för mycket. Med facit i hand kunde de varit bra. Sen tyckte jag att de blev finare med ett, sådär innan busken täkt hjulet

 

Den nedersta bilden tog jag förra veckan och kan konstatera att rätt så bra har det funkat. I slutet av augusti i fjol låg busken längs marken och jag försökte binda upp med diverse band utan framgång. Silden blir väldigt tung mot hösten när den är två meter hög och ännu tyngre av regnet. Jag hade för avsikt att klippa bort de kvistar som låg längs marken, men det blev bara inte av. Tacksamma fina stora kvistar att ha i vas också och då kan man ju klippa de nedersta.

Kaffeburkar och fågelskrämmor

Nu har jag hittat på något igen! Lite sådär som en uppfinnare ni vet. En som tror sig ha lösning på alla diverse problem. Hahaa! Och så har jag haft användning av delar från mina så många gånger tidigare återbrukade cappoccinoburkar. Denna gång är det folielocken inifrån burken jag återbrukat.

Band dem på rad och hänge upp ovanför trädgårdslandet. Har haft cd-skivor dinglandes lite här och var tidigare, för att skrämma fåglarna. Nu tänkte jag lite nytt och fint. Att en silvrig girlang skulle få dekorera och på samma gång göra nytta.

Men ha, de trodde jag det! När jag kom ut för att hämta rädisor satt trasten där vackert och tittade på mig. Som om jag vore helknäpp och trodde att den skulle skrämmas av något så fjantigt. Får väl återgå till mina välbeprövade cd-skivor. Sen får girlangen hänga kvar bara för dekorations skull.