Salig dubbellycka

Salig av lycka! Det är jag det! Som en ungmö på midsommarnatten, typ! Fniss! Och vad är en dam som jag så lycklig över då? Jo att få/kunna/klara av att gräva ner en drös blomlökar. Hade nästa gett upp hoppet för denna höst. Att mitt operationssår på min över rygg äntligen är i det skicket att plantering var möjlig. Dubbellycka blev det dessutom när jag igår stegade in i den stora trädgårdshandeln och där reades blomlökar för 1€ och 3€ per påse. Och jepp, jag planterade rubbet! Det kan man så länge man kommer ner i jorden. Jag fick ärlighetens namn vika undan den frusna jordskorpan, men det gick lätt.

Till sist, kort om statusen just nu. Operationssåret har inte helt velat ta fast. Stygnen togs bort efter två veckor, förra veckan och såret har varit tejpat sedan dess. Området var känsligare än jag tänkte mig och övre ryggen är ett väldigt töjbart område. Har försökt akta ryggen, men jag kan ju inte bara sitta och vänta heller. Blir ju galen med mindre. Haha!

Patologens utlåtande från den senare operationen kom igår och alla hemskheter är nu bortplockade. Fina tider! Nu ska här fixas talkojobb igen. Sonen ska på företagarmässa, som ett projekt från skolan och då får den uppfinningsrika morsan agera marknadsföringscoach. Hahaa! Bara att skrida till verket!

* Inlägget är inte sponsrat

De förbjudna uppgrävda fynden

När vi gräver i trädgården vid vår stuga hittar vi allehanda märkliga ting. Förra sommaren grävde jag upp fiskenät, bladet från ett såg, ändan på en yxa. I somras en senapstub, ölkorkar och triljoner stora spikar för att nämna några av fynden. Den blåa karotten ovan fanns i ett lager utomhus, men den vita skålen grävde jag fram ur mossan bakom lagret. Så jo, det finns ett och annat att gräva fram, förutom tonnvis med sten.

Som jag också tidigare nämnt gillar jag att spara och använda det som finns vid stugan. Återbruk på en helt annan nivå än trädgården hemma. Dessutom har ingen grävt ner dylika grejer i vår trädgård hemma heller. Sen planerar och planterar jag trädgården vid stugan helt annorlunda än hemma. Här får det vara lite mer vildvuxet och allt är bara lite ditåt. Växterna behöver vara sådana som klara sig utan att jag vattnar och sköter dem varje dag.

Jag plockade taklökar från diket hemma, fyllde karotterna med jord och pillade ner taklökarna. Kollar ni noga ser ni att det är en jultomte på den vita kannan. Den grävde jag också fram i något skede, men minns inte längre var. På andra sidan kannan står de till och med Hyvää Joulua, men det svängde jag bortåt. En trädgårdstomte bör man väl ha i varje trädgård. Fniss!

Nu får karotterna med taklökarna pryda bordet som står uppe på balkongen. Mina bilder är ju från i somras, det kan väl ingen undgå att märka, men mitt tips är att pilla upp några taklökar ur rabatten och ha i krukplanteringar året om. Att kombinera med t ex barrväxter och kottar. Som utfyllnad i planteringarna. De håller sig fina hela vintern.

Och till fynden eller skrotet. För fy bubblan, så hemska vissa fynd är. Batterier som legat nerbäddade under jorden i tiotals år och rostat. Hur mycket gift de läkt vågar man inte ens tänka på. Varför någon överhuvudtaget gräver ner delar av en bakelittelefon eller trådrulle av metall. Eller glassburkar av stadens anrika glassfabrik. Och dörrhandtaget då? Hujedamej!

Buketten

Tänk att man ännu i mitten av oktober kan plocka in blommor från trädgården. Nästan hur mycket som helst. Och tänk att man inte behövt köpa fredagsbuketten nästan på ett halvt år. Blomsterhandlarna har inte blivit rika på mig inte. Fniss!

Bilder på blomster och buketter jag plockat in den senaste veckan. Varit rädd för frosten och plockat in allt som lite visat knoppar och tecken på liv. Ja till och med så jag dekorerade toan med en återbrukad ampel och tog in rosenstav och hostablad.

Gladiolerna Buggy, de gula och Priscilla, rosa, har glatt mig snart fyra veckor. Har planterat ut dem på olika ställen i trädgården som gjort att blomningen varierar så pass att det varat så länge.

En båge av slideranka eller plättar i luften som grönväxten också kallas, tillsamman med några skruttiga gladioler och det är hur fint som helst. Mina luktärter kom igång väldigt sent i år och de blommar också ännu. Den doften!

Nyintagna gladioler som får slå ut inomhus i värmen! Här står de lite väl mörkt. Knopparna trivs bättre intill ett fönster. Mäktiga fina gladiol!

Och hej och hå! Som ni märkte överlevde jag regnet. Hehe! Nej skämt och sido, höll verkligen på bli galen av allt regn och rusk, det som jag beklagade mig över i förra inlägget. Solen som tittade fram i söndags gjorde manna för själen och nu är det bara att bita ihop och vänta tills solen visar sig igen!

Huminalanka - och du får behålla bären själv

Där mellan Aroniaträdet och staketet har jag spänt upp en ljusblått tunt band, Huminalanka eller Humming Line, på engelska. Vad de heter på svenska har jag ingen aning om. Både finska och engelska namnen är så beskrivande, så jag kör med det. Det är ett band som vibrerar med vinden och ger ljud ifrån sig. Ett ljud som vi människor knappt hör med som skrämmer fåglarna.

Jag köpte bandet i somras och har haft det uppspänt lite här och var i trädgården. Jag trodde jag var smart nog och fixade ett fin band av metallock. Spände fast det ovanför grönsakslandet, men ha, de brydde sig småfåglarna inte om alls. Trasten satt och nickade åt mig genast jag hade knutit fast det och svängt ryggen åt.

Trädgårdshallonen, det lilla jordgubbslandet, vinbären, ja allt, har fåglarna låtit bli denna sommar. Nu återanvände jag en stump och band fast vid spaljén för att skydda aroniabären, tills jag hinner plocka dem.

Där hänger bandet ännu, ovanför mitt slarviga grönsaksland. Och där hänger också de omtalade burklocken. Bandet har skrämt bort allt annat utom larverna som äter upp min broccoli och sniglarna som frossar blad sallaten. Fniss!

Gubbar på laven

Förra veckan skrev jag om att jag använder ett gammalt cykelhjul som buskstöd. Återbruk på hög nivå. Nu ska jag visa er ett annat experiment av återbrukat material. Nämligen bygglavar eller lastpallar som de egentligen heter. Som jag skrev i det tidigare inlägget gillar jag att testa en massa roliga och galna idéer vid vår stuga. Där jag inte har några regler och riktlinjer för hur det ska vara eller se ut. Det är en 60 år gammal trädgård som jag sakta försöker få ordning på och där jag tar ut svängarna lite mer än hemma. Hemma vill jag ha det på ett visst sätt. Lite mer strikt och ordning. Lite svårt att beskriva, men ni som följt mig en längre tid och sett bilder på trädgården hemma eller besökt bägge trädgårdarna, förstår hur jag tänker.

I fjol höstas slängde jag ut några överblivna lastpallar i ena ändan av vår tomt. Råkade inte ens vara tre likadana. Spikade fast jordgubbsplast under för att gräset inte ska växa upp genom. Sedan pillade jag ner jord. Planterade revor från jordgubbarna hemma och vattnade. Revor ska man inte använda om man vill ha fina friska plantor, utan köpa nya. Men ser ni, det gjorde inte jag! Och rackarns också, vi har plockat jordgubbar hur mycket som helst. Ja så mycket nu så litet jordgubbsland ger. Blev så ivrig att jag planterade årets revor också. Höstgödslade till och med. Fniss!

Cykelhjul till busken

Vid vår stuga finns en enorm buske Vippslide. Den fanns där redan innan vi tog över huset och har säkert planterats för tiotals år sedan. Så enorm är den. Min fammo hade en likadan i sin trädgård och den väcker barndomsminnen. Jag fyller år i slutet på augusti och min fammo gav mig alltid en blombukett innehållandes bl a Vippslide eller Tattarris som fammo kallade den. Den heter Kaitaröyhytatar på finska och högst antagligen härstammar vår benämning Tattarris från det.

Det är en buske, eller egentligen en perenn som växer kraftigt, ståtlig om somrarna och ger ett perfekt insynsskydd man så önskar. Om höstarna klipper man ner den om inte regnet och höststormarna hunnit före. Det är ingen vacker syn är två meter buske ligger platt längs marken. Detta har jag försökt åtgärda i sommar.

Jag tog ett gammalt cykelhjul och band fast gröna buskstöd med järntråd. Tre stöd räckte till detta hjul. Det gäller att tvinna ordentligt så att det hålls på plats. Stack ner det i marken innan busken börjat växa.

Jag tänkte sätta två hjul intill varandra med tyckte det blev för mycket. Med facit i hand kunde de varit bra. Sen tyckte jag att de blev finare med ett, sådär innan busken täkt hjulet

 

Den nedersta bilden tog jag förra veckan och kan konstatera att rätt så bra har det funkat. I slutet av augusti i fjol låg busken längs marken och jag försökte binda upp med diverse band utan framgång. Silden blir väldigt tung mot hösten när den är två meter hög och ännu tyngre av regnet. Jag hade för avsikt att klippa bort de kvistar som låg längs marken, men det blev bara inte av. Tacksamma fina stora kvistar att ha i vas också och då kan man ju klippa de nedersta.

Frisering av äppelträden

Den senaste veckan, de dagar det inte regnat, har jag passat på att beskära äppelträden. Jag beskär alltid i slutet av JAS, d.v.s. juli-augusti-september. Beskär inte om vårvintern, mest för att undvika vattenskott och ful tillväxt. De sägs att unga träd ska man beskära om våren så blir kronan snabbt stor och äldre träd beskärs med fördel under JAS. Jag har unga små träd och beskär alltid ändå om hösten.

Varför beskära så små och unga träd då? Jo, för att de ska växa rätt, hållas friska och starka. Så att grenverket ska orka bära frukten. Även om trädet ser okej ut om våren och grenarna verkar växa fint, blir det enorm tyngd när äpplen mognar. Har man då inte vårdat trädet är olyckan framme. Som på bilden ovan. Grenen brister och det blir ett stort sår som ska läka. Trädet har mycket mer jobb att läka en sådan skada framom ett fint beskuret. Märk väl, då beskär jag mina träd varje höst och ändå brast det.

Ovan träden som står hemma på vår gård. Jag gick rätt hårt åt dem i år. Tog bort många nedersta kvistar så att det ska vara lättare att klippa gräsmattan under trädet. Det ena trädet luta rätt duktigt och har försökt åtgärda det genom att beskära på motsatt sida, utan resultat dock. Hörde att det är vattenådror djupt nere i marken som kan göra att äppelträden söker sig åt ett visst håll.

Ovan två träd som står vid vår stuga. De har aldrig burit frukt, på de tre åren vi ägt gården, så jag har ingen aning vad det är för äppelsorter. Men väldigt vanskötta och dåliga exemplar är det. Jag har efter bästa förmåga försökt rädda dem och kanske det nästa sommar blir några äpplen. Om det ena trädet hemma på gården står snett, är det inget jämfört med detta vid stugan. Får se om ja ska lyckas hålla det upprätt. Jag friserade rejält här också som ni ser på före och efterbilderna.

Jag är i princip självlärd hur jag beskära träden. Första gången jag beskar, hade jag hjälp en trädgårdsmästare. Hon lärde lärde mig grunderna och resten har jag läst på. Det är rätt logiskt egentligen. Det finns massor med info om ämnet på nätet, bra böcker på biblioteket och i handeln. En väldigt bra bok är, Äppel i norr, av Leif Blomqvist, som getts ut för något år sedan. Jag ger gärna tips och berättar hur jag gör i praktiken, har hjälpt många vänner och grannar med deras träd, men att skriva utförligt hur ni ska göra vill (vågar) jag nog inte här på bloggen.Fniss!

Valborgsmässoafton

Glad Valborg!

Jo, det är dagsfärska bilder! Femton centimeter nysnö i morse lite över åtta, när jag begav mig ut för att föreviga trädgårdens vinterskrud. Det blev en vit Valborg i Österbotten i år. Mig gör det inget att de kom snö, faktiskt! Jag var förberedd på nattens snöfall och eftersom det snöat från och till senaste veckorna blev jag inte ens överraskad. Sedan vill jag självfallet också ha vår, grönska och knoppande blommor, men vi får bara vackert vänta!

Igår lyftes terrassmöblerna ut och familjen avnjöt munkar och mjöd i solskenet. Jag låg inne i mörklagt rum med århundradets migränanfall. Inte ens min migränmedicin hjälpte. Det är länge sedan jag haft migrän och dessutom så ampert. Resultatet av slarv, helt enkelt. För lite nattsömn och slarv med maten de senaste dagarna. Jag behöver sova mycket, minst 8,5h per natt, helst 9h. Och så får jag inte slarva med middag och lunch. Fullbokad kalender och lite mer stress än vanligt och det är kört. Bara att skylla sig själv, liksom! Hehee! Borde ju ha lärt mig vid det här laget eftersom jag haft migrän sedan jag var barn.

När migränen sedan ger med sig, för det gör den ju alltid i något skede, är man som pånyttfödd. Livet leker och man kunde göra om hela universum för att man får sådan enorm energin igen. Efter migränkrapulan förstås. Baksmällan som räcker några timmar innan man fylls av energin jag skrev om. Den enorma befriande känslan att skallen håller ihop trots allt, och hjärnsubstansen hålls kvar inne i höljet. För så känns det när det är som allra värst. Att de säger poff och skallen delas som ett påskägg och värken och geggan rinner ut.

Vad beträffar vädret och snöslask på valborgsmässoafton så bryr jag mig föga denna gång, som sagt. Det finns så mycket annat värre än att haka upp sig på vädret. Migränskiten, orättvisor och för att inte tala om alla andra grymheter och svåra sjukdomar. Tänka att förstöra en fin dag med att tjura om vädret. Det man ändå inte kan rå på. Synd att förbruka energi på sådant. Man blir bara sur och inåtvänd. På med festkläderna och klackaskona. Blås serpentiner omkring er och drick ett extra glas skumpa och ni ska se att det blir toppen trots allt!

Här har vi kvällens stek i ugnen. När jag skrivit klart detta ska jag hänga tvätt och efter det tvätta golvet på övre våningen. Plantera lite och kanske hinna pyssla lite också. Allt det jag hade planerat att göra igår när jag låg nerbäddad, men i stället får göra idag. För tänk om ja hade haft nån värre åkomma och inte kunnat stiga upp idag heller. Nej vet ni, vi borde verkligen vara mer tacksamma och sluta tramsa över småsaker som lite snöfall! Puss på er och Glada Vappen!

p.s. Där under snön, i ena rabatten, kämpar blåsipporna sin kamp. De kommer att klara sig, såna kämpar som de är! Bilden tagen i går kväll.

Hylla till mina kommande barn

Jag har byggt, eller kanske snarare bundit en hylla till mina kommande plantor. Ni trädgårdsvänner vet, skötebarn som man skaffar sig om vårarna. Såna som man vårdar ömt och sen ser till att de har det bra där ute när sommaren är kommen. Jag har trångt om utrymme och bänken i grovköket brukar vara överfull av krukor om vårarna. Som ni ser, nu har jag fixat det. Lite mer plats åt plantorna i alla fall.

Tre limträskivor, 12 stycken trätappar och snöre. Det är allt som behövdes. Ja, och krokarna som jag skruvade fast taket, för att hänga upp hyllan. Sedan när jag flyttat ut plantorna i trädgården plockar jag ner hyllan och sparar den till nästa våra. En mobil planthylla med andra orda. Nu gäller det bara att fylla den. Jag är på god väg men hann fota hyllan innan jag kommit igång. Fortsättning följer...