23 september 2017

Huminalanka - och du får behålla bären själv


Untitled

Där mellan Aroniaträdet och staketet har jag spänt upp en ljusblått tunt band, Huminalanka eller Humming Line, på engelska. Vad de heter på svenska har jag ingen aning om. Både finska och engelska namnen är så beskrivande, så jag kör med det. Det är ett band som vibrerar med vinden och ger ljud ifrån sig. Ett ljud som vi människor knappt hör med som skrämmer fåglarna.

Untitled

Jag köpte bandet i somras och har haft det uppspänt lite här och var i trädgården. Jag trodde jag var smart nog och fixade ett fin band av metallock. Spände fast det ovanför grönsakslandet, men ha, de brydde sig småfåglarna inte om alls. Trasten satt och nickade åt mig genast jag hade knutit fast det och svängt ryggen åt.

Untitled

Trädgårdshallonen, det lilla jordgubbslandet, vinbären, ja allt, har fåglarna låtit bli denna sommar. Nu återanvände jag en stump och band fast vid spaljén för att skydda aroniabären, tills jag hinner plocka dem.

Untitled



Untitled

Där hänger bandet ännu, ovanför mitt slarviga grönsaksland. Och där hänger också de omtalade burklocken. Bandet har skrämt bort allt annat utom larverna som äter upp min broccoli och sniglarna som frossar blad sallaten. Fniss!

Untitled








21 september 2017

Krigsåren och upphittad hatthylla


Untitled

I en mörk vindsskrubb vid vår stuga hittade jag en gammal hylla. Den var fastspikad i väggen med enorma spikar och ena gaveln fattades. Även skamfilad och beklädd med tiotals år av damm. När jag väl tog en ficklampa och kollade den lite närmare, bad jag Gubben min ta ner den.

Untitled

Jag tvättade försiktig av den för att den vackra gamla färgen inte skulle lossa. När jag svängde och tittade på baksidan fanns där en hälsning. Väinö Valtonen, Lahdenpohja. Vi, jag och min pappa, tror att hyllan är gjord vid fronten under krigsåren, i början av 1940-talet, av just denna Väinö. Vår stuga är byggd 1954 av Väinö och hans fru. 

IMG_0689

Tänker mig att han snickrat den och när kriget tog slut och han fick komma hem, har hyllan använts av dem i deras nya fina hus. Kanske så väl att ena gaveln lossat. Sedan har kommande generationer tyckt att den var skrot och passat endast som förvaringsställe i en mörk skrubb, tills vi flyttade in och jag hittade den.

Untitled

Vi satt upp den i ena hörnet av sovrummet, lite för att kamouflera att gaveln fattas. När jag råkade hitta en gammal dörr för en tia på nätloppis i exakt samma färg, som jag gjorde sänggavel av (den ska jag visa er bättre en annan gång), blev det perfekt. Vissa gånger har man tur. De blev en mycket kär hylla och blickfång för fina grejer.

p.s. när jag plockat in bilden här på bloggen ser jag att jag fotat snett. Hyllan är nog uppsatt helt rakt. Fniss!!

Untitled




18 september 2017

Gubbar på laven


Untitled

Förra veckan skrev jag om att jag använder ett gammalt cykelhjul som buskstöd. Återbruk på hög nivå. Nu ska jag visa er ett annat experiment av återbrukat material. Nämligen bygglavar eller lastpallar som de egentligen heter. Som jag skrev i det tidigare inlägget gillar jag att testa en massa roliga och galna idéer vid vår stuga. Där jag inte har några regler och riktlinjer för hur det ska vara eller se ut. Det är en 60 år gammal trädgård som jag sakta försöker få ordning på och där jag tar ut svängarna lite mer än hemma. Hemma vill jag ha det på ett visst sätt. Lite mer strikt och ordning. Lite svårt att beskriva, men ni som följt mig en längre tid och sett bilder på trädgården hemma eller besökt bägge trädgårdarna, förstår hur jag tänker.

Untitled

I fjol höstas slängde jag ut några överblivna lastpallar i ena ändan av vår tomt. Råkade inte ens vara tre likadana. Spikade fast jordgubbsplast under för att gräset inte ska växa upp genom. Sedan pillade jag ner jord. Planterade revor från jordgubbarna hemma och vattnade. Revor ska man inte använda om man vill ha fina friska plantor, utan köpa nya. Men ser ni, det gjorde inte jag! Och rackarns också, vi har plockat jordgubbar hur mycket som helst. Ja så mycket nu så litet jordgubbsland ger. Blev så ivrig att jag planterade årets revor också. Höstgödslade till och med. Fniss!

Untitled



13 september 2017

Cykelhjul till busken


Untitled

Vid vår stuga finns en enorm buske Vippslide. Den fanns där redan innan vi tog över huset och har säkert planterats för tiotals år sedan. Så enorm är den. Min fammo hade en likadan i sin trädgård och den väcker barndomsminnen. Jag fyller år i slutet på augusti och min fammo gav mig alltid en blombukett innehållandes bl a Vippslide eller Tattarris som fammo kallade den. Den heter Kaitaröyhytatar på finska och högst antagligen härstammar vår benämning Tattarris från det.

Untitled

Det är en buske, eller egentligen en perenn som växer kraftigt, ståtlig om somrarna och ger ett perfekt insynsskydd man så önskar. Om höstarna klipper man ner den om inte regnet och höststormarna hunnit före. Det är ingen vacker syn är två meter buske ligger platt längs marken. Detta har jag försökt åtgärda i sommar.

Untitled

Jag tog ett gammalt cykelhjul och band fast gröna buskstöd med järntråd. Tre stöd räckte till detta hjul. Det gäller att tvinna ordentligt så att det hålls på plats. Stack ner det i marken innan busken börjat växa.

Untitled

Jag tänkte sätta två hjul intill varandra med tyckte det blev för mycket. Med facit i hand kunde de varit bra. Sen tyckte jag att de blev finare med ett, sådär innan busken täkt hjulet

 Untitled

Den nedersta bilden tog jag förra veckan och kan konstatera att rätt så bra har det funkat. I slutet av augusti i fjol låg busken längs marken och jag försökte binda upp med diverse band utan framgång. Silden blir väldigt tung mot hösten när den är två meter hög och ännu tyngre av regnet. Jag hade för avsikt att klippa bort de kvistar som låg längs marken, men det blev bara inte av. Tacksamma fina stora kvistar att ha i vas också och då kan man ju klippa de nedersta.

Untitled



11 september 2017

Frisering av äppelträden


Untitled

Den senaste veckan, de dagar det inte regnat, har jag passat på att beskära äppelträden. Jag beskär alltid i slutet av JAS, d.v.s. juli-augusti-september. Beskär inte om vårvintern, mest för att undvika vattenskott och ful tillväxt. De sägs att unga träd ska man beskära om våren så blir kronan snabbt stor och äldre träd beskärs med fördel under JAS. Jag har unga små träd och beskär alltid ändå om hösten.

Untitled

Varför beskära så små och unga träd då? Jo, för att de ska växa rätt, hållas friska och starka. Så att grenverket ska orka bära frukten. Även om trädet ser okej ut om våren och grenarna verkar växa fint, blir det enorm tyngd när äpplen mognar. Har man då inte vårdat trädet är olyckan framme. Som på bilden ovan. Grenen brister och det blir ett stort sår som ska läka. Trädet har mycket mer jobb att läka en sådan skada framom ett fint beskuret. Märk väl, då beskär jag mina träd varje höst och ändå brast det.


Untitled design(3)

Untitled design(1)

Ovan träden som står hemma på vår gård. Jag gick rätt hårt åt dem i år. Tog bort många nedersta kvistar så att det ska vara lättare att klippa gräsmattan under trädet. Det ena trädet luta rätt duktigt och har försökt åtgärda det genom att beskära på motsatt sida, utan resultat dock. Hörde att det är vattenådror djupt nere i marken som kan göra att äppelträden söker sig åt ett visst håll.

Untitled design(2)

Untitled design



Ovan två träd som står vid vår stuga. De har aldrig burit frukt, på de tre åren vi ägt gården, så jag har ingen aning vad det är för äppelsorter. Men väldigt vanskötta och dåliga exemplar är det. Jag har efter bästa förmåga försökt rädda dem och kanske det nästa sommar blir några äpplen. Om det ena trädet hemma på gården står snett, är det inget jämfört med detta vid stugan. Får se om ja ska lyckas hålla det upprätt. Jag friserade rejält här också som ni ser på före och efterbilderna.

Untitled

Jag är i princip självlärd hur jag beskära träden. Första gången jag beskar, hade jag hjälp en trädgårdsmästare. Hon lärde lärde mig grunderna och resten har jag läst på. Det är rätt logiskt egentligen. Det finns massor med info om ämnet på nätet, bra böcker på biblioteket och i handeln. En väldigt bra bok är, Äppel i norr, av Leif Blomqvist, som getts ut för något år sedan. Jag ger gärna tips och berättar hur jag gör i praktiken, har hjälpt många vänner och grannar med deras träd, men att skriva utförligt hur ni ska göra vill (vågar) jag nog inte här på bloggen.Fniss!

Untitled





9 september 2017

Ostpinnar till lördagsmyset


Untitled

I torsdags tipsade jag om en färdigdeg på glutenfritt bröd, idag bjuder jag på ett sisådär 30 år gammalt recept. Ett recept som min kusin skrev till mig när vi gick i högstadiet. Ett gott och välbeprövat recept på himmelskt goda och knapriga ostpinnar. Galet enkelt är det också. Vill man göra dem hälsosammare kan man byta ut vetemjölet mot t ex grahamsmjöl. Jag igen byter ut det till glutenfritt mjöl. När jag bakade dessa använde jag den färdiga ljusa mjölblandningen från Semper. Använder ni glutenfri mjölblandning bör ni sätta i en skvätt rumsvarmt vatten, ca 2msk. Jag varierar också osten och tar det jag råkar ha hemma. Godast blir pinnarna med en ost med lite starkare smak. Lite nyttigare snacks till lördagsmyset jämfört med chipspåsen torde det ju vara.

Untitled





7 september 2017

Glutenfri havrebrödsdeg


Untitled

Hörde på radion igår att det firas Celiaki-vecka i Finland denna vecka. Firas, möjligen fel ordval av mig, för det är nog inget att fira, men att uppmärksamma celiaki tycker jag är bra och det är det som är tanken bakom det hela. Jag har inte konstaterats ha celiaki, men mår så mycket bättre sedan jag slutade äta gluten för snart 2,5 år sedan. Min "nio-månaders-svällda-garvid-magen" försvann och all gasbildning med det. Vill poängtera att jag inte ivrar någon att slut äta gluten. Det har jag för lite kunskap om.

Untitled

Jag gillar bröd av alla de sorter. Har alltid gjort det och i och med att jag övergått till glutenfritt blir det mest knäckebröd. Har testat många olika sorter av mjukt bröd och har ännu inte kommit över något som slår så kallat vanligt bröd. De senaste jag testade var Pirkkas frysta havrebröd. Och nej de slog inte vanligt bröd denna gång heller, men det var riktigt gott och fluffigt. Dessutom himmelens enkelt att baka. Tina degen, knåda lite, låt jäsa och in i ugnen. Och jo, absolut värt att testa för er inte klarar av gluten.

Untitled




Inlägget är inte sponsrat.



5 september 2017

Planti - så gott så!


Untitled 

Vi har hittat väldens godaste yoghurt. En inhemsk soygurt som är otroligt god! Perfekt utan gluten och laktos. Hela familjen storgillar den. Finns i flera smaker. Ovan två av dem. Har ni inte smakat ska ni verkligen testa!


3 september 2017

Bränna hål och få de ljust


Untitled

Det här med belysning är lite knepigt vid vår stuga. Det är ett gammalt hus och dåligt med eluttag för belysning. Just i detta rum finns det bara ett, så det gäller att tänka till lite extra vilken sorts belysning som behövs. Där på hörnet av den gamla dörren ville jag hänga upp en läslampa. Nu fungerar dörren inte som dörr mera, utan som sänggavel. Det fanns inget hål i den billiga "knipslampan" jag köpte Clas Ohlsson, så jag fixade hålet själv.

Untitled

Här är allt jag behövde för att få det gjort. Värmde en större nål i ljuslågan och brände hål plasten. Såhär har jag gjort massor med gånger tidigare, i allehanda olika sorters plastgrejer. Denna gång behövde jag ett lite större hål, så efter att nålen åstadkommit ett litet hål, värmde jag skruvmejseln och tryckte igenom. Sen skar jag bort den svart brända plasten.

Untitled

Untitled

Untitled

I med kroken och dit med lampan. Inte så pjåkigt! Precis så som jag ville ha det! Där ovanför nattduksbordet hänger Gubbens mormor kökslampa, men den vill vi inte ha tänd när vi ligger i sängen och läser. Den har vi restaurerat, satt brytare på den och helt sonika hängt upp i ena hörnet av rummet. Jag vill att den skall synas ut till hallen för att den är så fin och har en mysig historia.  Det finns ingen takbelysning i detta gamla sovrum, så där kom gammelmormors lampa från 50-talet fint till pass.

Untitled