Huminalanka - och du får behålla bären själv

Där mellan Aroniaträdet och staketet har jag spänt upp en ljusblått tunt band, Huminalanka eller Humming Line, på engelska. Vad de heter på svenska har jag ingen aning om. Både finska och engelska namnen är så beskrivande, så jag kör med det. Det är ett band som vibrerar med vinden och ger ljud ifrån sig. Ett ljud som vi människor knappt hör med som skrämmer fåglarna.

Jag köpte bandet i somras och har haft det uppspänt lite här och var i trädgården. Jag trodde jag var smart nog och fixade ett fin band av metallock. Spände fast det ovanför grönsakslandet, men ha, de brydde sig småfåglarna inte om alls. Trasten satt och nickade åt mig genast jag hade knutit fast det och svängt ryggen åt.

Trädgårdshallonen, det lilla jordgubbslandet, vinbären, ja allt, har fåglarna låtit bli denna sommar. Nu återanvände jag en stump och band fast vid spaljén för att skydda aroniabären, tills jag hinner plocka dem.

Där hänger bandet ännu, ovanför mitt slarviga grönsaksland. Och där hänger också de omtalade burklocken. Bandet har skrämt bort allt annat utom larverna som äter upp min broccoli och sniglarna som frossar blad sallaten. Fniss!

Cykelhjul till busken

Vid vår stuga finns en enorm buske Vippslide. Den fanns där redan innan vi tog över huset och har säkert planterats för tiotals år sedan. Så enorm är den. Min fammo hade en likadan i sin trädgård och den väcker barndomsminnen. Jag fyller år i slutet på augusti och min fammo gav mig alltid en blombukett innehållandes bl a Vippslide eller Tattarris som fammo kallade den. Den heter Kaitaröyhytatar på finska och högst antagligen härstammar vår benämning Tattarris från det.

Det är en buske, eller egentligen en perenn som växer kraftigt, ståtlig om somrarna och ger ett perfekt insynsskydd man så önskar. Om höstarna klipper man ner den om inte regnet och höststormarna hunnit före. Det är ingen vacker syn är två meter buske ligger platt längs marken. Detta har jag försökt åtgärda i sommar.

Jag tog ett gammalt cykelhjul och band fast gröna buskstöd med järntråd. Tre stöd räckte till detta hjul. Det gäller att tvinna ordentligt så att det hålls på plats. Stack ner det i marken innan busken börjat växa.

Jag tänkte sätta två hjul intill varandra med tyckte det blev för mycket. Med facit i hand kunde de varit bra. Sen tyckte jag att de blev finare med ett, sådär innan busken täkt hjulet

 

Den nedersta bilden tog jag förra veckan och kan konstatera att rätt så bra har det funkat. I slutet av augusti i fjol låg busken längs marken och jag försökte binda upp med diverse band utan framgång. Silden blir väldigt tung mot hösten när den är två meter hög och ännu tyngre av regnet. Jag hade för avsikt att klippa bort de kvistar som låg längs marken, men det blev bara inte av. Tacksamma fina stora kvistar att ha i vas också och då kan man ju klippa de nedersta.

Frisering av äppelträden

Den senaste veckan, de dagar det inte regnat, har jag passat på att beskära äppelträden. Jag beskär alltid i slutet av JAS, d.v.s. juli-augusti-september. Beskär inte om vårvintern, mest för att undvika vattenskott och ful tillväxt. De sägs att unga träd ska man beskära om våren så blir kronan snabbt stor och äldre träd beskärs med fördel under JAS. Jag har unga små träd och beskär alltid ändå om hösten.

Varför beskära så små och unga träd då? Jo, för att de ska växa rätt, hållas friska och starka. Så att grenverket ska orka bära frukten. Även om trädet ser okej ut om våren och grenarna verkar växa fint, blir det enorm tyngd när äpplen mognar. Har man då inte vårdat trädet är olyckan framme. Som på bilden ovan. Grenen brister och det blir ett stort sår som ska läka. Trädet har mycket mer jobb att läka en sådan skada framom ett fint beskuret. Märk väl, då beskär jag mina träd varje höst och ändå brast det.

Ovan träden som står hemma på vår gård. Jag gick rätt hårt åt dem i år. Tog bort många nedersta kvistar så att det ska vara lättare att klippa gräsmattan under trädet. Det ena trädet luta rätt duktigt och har försökt åtgärda det genom att beskära på motsatt sida, utan resultat dock. Hörde att det är vattenådror djupt nere i marken som kan göra att äppelträden söker sig åt ett visst håll.

Ovan två träd som står vid vår stuga. De har aldrig burit frukt, på de tre åren vi ägt gården, så jag har ingen aning vad det är för äppelsorter. Men väldigt vanskötta och dåliga exemplar är det. Jag har efter bästa förmåga försökt rädda dem och kanske det nästa sommar blir några äpplen. Om det ena trädet hemma på gården står snett, är det inget jämfört med detta vid stugan. Får se om ja ska lyckas hålla det upprätt. Jag friserade rejält här också som ni ser på före och efterbilderna.

Jag är i princip självlärd hur jag beskära träden. Första gången jag beskar, hade jag hjälp en trädgårdsmästare. Hon lärde lärde mig grunderna och resten har jag läst på. Det är rätt logiskt egentligen. Det finns massor med info om ämnet på nätet, bra böcker på biblioteket och i handeln. En väldigt bra bok är, Äppel i norr, av Leif Blomqvist, som getts ut för något år sedan. Jag ger gärna tips och berättar hur jag gör i praktiken, har hjälpt många vänner och grannar med deras träd, men att skriva utförligt hur ni ska göra vill (vågar) jag nog inte här på bloggen.Fniss!

Äppelmos som Lee

I höst har jag kokat äppelmos på ett nytt sätt. Ett tips jag fick av Lee, en instagramvän till mig. Körde äpplen genom matberedaren så att det blev finriven mos. Hela äpplen, med kärnhus och allt. Efter det lät jag massan rinna av i durkslag med duk. På så vis fick vi äppeljuice på samma gång. Sen kokade jag det avrunna moset med lagom mängd socker. Och det beror på hur söt mos man gillar och hur söt äppelsort man använder. Vissa äppelsorter fick jag inte sönderkörda så som jag ville, så jag mosade dem ett varv till med en gammaldags purépress. Blandade även i lite syltsocker som innehåller pektin för att förbättra hållbarheten. Till sist - het mos i heta burkar. Klart!

Betong kring buskarna

I höst har jag har gjort snyggt och lättskött kring buskar och träd. Med en enkel träram(klick) runt äppelträden vid sommarstugan och bäddat in bärbuskarna med träbark(klick) här hemma på bakgården. Kanske inte den trevligaste sysselsättningen, men ack så tacksamt nästa sommar. Eller egentligen var det inte tråkigt heller, bara lite kallt om fingrarna, eftersom jag inte kommit igång tidigare.

Jag har i flera år haft markduk och träbark under alla buskar på gården. Gräsklipparen har vispat ikring barken och trasslat sönder duken på vissa ställen. Inte så smart utan kantsten vill jag påstå. Nu ska det väl bli bättre. Under syrenen grävde jag upp lite mer och la enkelt ner betongstenar som vi hade från tidigare.

Varvade sand och betong om vartannat och vattnade där emellan. Pillade ner blandningen mellan stenarna med en käpp och vattnade lite till. Inga konstigheter alls. Inte så snyggt just nu, men tänk er nästa vår när gräset kommit igång. Och hur lätt är det inte då att köra gräsklipparens hjul på betongkanten för att hålla bort gräset och ingen trimmer behövs. Jej!

Runt hängkaraganerna har det varit kantat sen tidigare. Men använde den gången lite för lite massa, så jag förbättrade även runt dem nu på samma gång. Där har jag använt vanlig kullersten. Fyllde på med ny bark också.

Inga märkvärdigheter alls med andra orda. Bara att pilla ner och njuta nästa sommar när gräsklippningen börjar. 

Rubba perfektionisten och en massa bark

När jag gör något gör jag det väldans noga. Må de vara något jag pysslar, syr, trädgårdsjobb eller städning mm. Ja, allt jag åtar mig, gör jag utförligt och grundligt. För grundligt, helt klart. Jag är perfektionist! Perfektionist ut i fingerspetsarna! Ställer höga krav på andra med framförallt på mig själv. Alldeles för höga, har jag fått lära mig genom åren. Det är inte bra att var sådan! Man blir sjuk!

Så nu har jag försökt att tagga ner. På alla områden. De är svårt. Supersvårt! Man föds med vissa egenskaper och det är en av egenskaperna jag nu febrilt försöker rubba. Bra planerat hälften gjort - de håller jag med om fortfarande, men man kan tagga ner även där.

Varför skriver jag då detta nu plötsligt? Jo, för att jag stolt kan visa att jag gjort ett nytt projekt i trädgården. Ett projekt som bara är lite ditåt. Och jag är nöjd...ja eller inte 100, men så pass att jag inte tänker göra något mer åt det. Ni kan bara gissa Gubbens förvåning när jag meddelade att det är klart. Han hade svårt att förstå att jag skulle lämna det lite vint och snett. Men klagade gjorde han inte, han rykte på axlarna och sa ok. Lättnadens suck, vill jag påstå! Fniss! Han har väntat i 25år på denna ändring, typ! Hehe!

Som ni ser, bilderna talar för sig själva. Jag har fixat runt bärbuskarna så att det ska vara lättare att klippa gräset och hålla det snyggt kring buskarna. Inget sicksackande mellan buskarna mer. Markduk under, kantsten och bark ovanpå. Vi hade en hel del betongstenar som blivit över från tidigare projekt, men de räckte inte riktigt till. Samma stenar fanns ej att får mer, så jag köpte liknande. Den billigaste som fanns. Där kantstenarna inte riktigt passade ihop kamouflerade jag med några naturstenar. Satt även en hög mitt bland buskarna.

Tänkte använda bräder runtom, men som ni ser är området så sluttande att det hade inte gått, utan att gräva och trixa en massa. Stenarna var det enklaste alternativet. Vid vår sommarstuga har vi också 20st bärbuskar, på ett betydligt större område såklart. Får se vad jag hittar på där.

Träram till träden

Två små äppelträd vid vår sommarstuga. Planterade av den tidigare ägaren. Träd som borde beskurits ordentligt länge sedan. De är lite sneda, växer fel och nu gör jag allt för att rädda dem. Nå, det var inte träden jag skulle skriva om, utan de vi fixat nertill kring trädets stam. Jag grävde upp kring trädet i somras, i ett tappert försöka att hålla ogräset borta, men som ni ser höll de inte särskilt länge. Man måste vara så aktiv och rensa jämt.

I helgen byggde vi träramar av gamla terrassbräder. Främst för att hålla de snyggt under trädet, men framför allt för att underlätta vid gräsklippningen. Jag rensar sällan bort ogräset när jag anlägger nya rabatter eller täcker in med bark, utan bäddar ner det under Vasabladet. Ja eller...går såklart lika bra med vilka dagstidningar som helst! Fniss! Jag råkar bara gilla Vasabladet och det är den tidningen vi prenumererar på. Fäste ramen med två träpluggar, på med den billigaste sorten täckbark och då var det klart! Jag har gjort en annan variant runt buskarna och träden här hemma på gården. Men de visar jag sen när det är helt klart.

De efterlängtade regnet

Förra hösten, sent i mörka november förnyade jag alla blomrabatter på framsidan av gården. Pannlampa och massor med Finn-Sisu! I ösregn var och varannan kväll, men jag fick mitt uppdrag fullbordat. En del kvällar fick jag hacka hål i det översta jordlagret för att de frusit natten innan. Men fasen heller, jag gav inte upp! Petade ner de sista blomlökarna, jag fyndade på höstrean, en av kvällarna när Gubben t.o.m. riggat upp strålkastare åt mig.

Jag grävde upp varje planta och bytte ut all jord. Främst för att vissa rabatter de senaste åren haft en del återkommande ohyra, men också för att dela på plantorna och så behövdes rabatterna verkligen jordförbättras. Sen kanske det vore lättare att förnya rabatterna när man ännu ser vad det är för plantor men gräver upp. De vill säga att man inte som jag blev tvungen att känna igen arten enbart på rötterna, eftersom allt annat vissnat så sent på hösten. Inte så smart kanske, men de lyckades!

Nu får jag lön för mödan. Tulpanerna, narcisserna och kirgislök mm skjuter i höjden. Lycka! En sån enorm trädgårdslycka. Om perennerna jag grävde upp, delade och grävde ner igen klarat sig, återstår att se. Men eftersom vi nu fick det efterlängtade regnet tror jag att jag nästa vecka har koll på vad som överlevt.

Längst in mot trädäcket i bakre delen av rabatten grävde jag ner sockelplast. Ja eller vet inte vad det heter, men ni ser det svarta bubbelplastet längst in. Finns att köpas på rulle i byggvaruhandeln  och används att vattenisolera grunden vid husbygge. Jag borde ha grävt ner sockelplasten redan då, när jag första gången satte rabatten för att skydda panelen. Plasten satte jag lite högre eftersom det var lättare att jobba och vill jag så är det bara att kapa av nu. Jag petade också ner svart kantplast intill kullerstenarna i framkanten. Detta för att vattnet inte ska sippra ut mellan stenarna vid bevattning. De fula plastkanterna syns sen knappt när plantorna växt till sig.

På botten av denna rabatt har jag gömt hönsgaller. För nått år sen hade jag påhälsning av vattensorkar som förstörde hela rabatten. De gillar tydligen att krypa in mellan stenarna. Men det satte jag stopp på med hjälp av gallret. Lyckat!

Pionen är på gång!

Så även rabarbern!

Nu drar jag på mig regnkläderna för att gå ut och strö hönsgödsel. Jag gödslar alltid då det regnar, det smälter fortare då. Ett annat tips är att sätta det i vattenkannan, låta de smälta ett dygn och sedan vattna. Men just idag behöver jag frisk luft och visst är det som friskat när det regnat?!

Min försommar i IG

Hej!

Här är det regntungt och grått. De har lovats regn hela dagen. Lite småtråkigt men tillika helt okej för jag har en del att fixa inne. Sådant man inte har ro att göra när solen gassar från klarblå himmel. Har plockat ihop lite ögonblicksbilder jag förevigat på instagram. Bilder fån min vardag.

 

Aldrig någonsin tidigare ha min trädgård blommat så enormt. Tack, till allt regn!

Vi har påbörjat möbelrenoveringar vid sommarstugan.

Jag har förälskat mig och planterat bedårande nytt, gökblomster och beundrat mängden penséer. 

Plockat in och njutit av doften.

Planterat en ny klematis, återfunnit såpnejlikan och förundrats över miljoner blommor i silverarven.

Rockat loss med Måns Zelmerlöv och KAJ.

Förvandlat tråkig gräsmatta till blomrabatt vid sommarstugan och hängt upp nya hängmattor.

Firat sommarlov med rabarberpaj och "skålat med guld" på vår bröllopsdag.

Rensat diket och varit på "jobbkeikka" i sommarsköna Kristinestad.

Ha de gott tills vi ses igen! 

♥