14 januari 2018

Glutenfri saffranskaka


Untitled


Det var verkligen det goaste jag smakat på länge. Glutenfri saffranskaka. Inte värst julig heller egentligen, fastän den innehåller saffran. Den kommer jag att baka igen, riktigt snart. Mjuk, saftig och himmelskt god. Lite smulig, men det tycker jag glutenfria kakor oftast blir. Jag gjorde den på laktosfri mjölk så att alla i familjen kunde smaka. Använde Valios Eila. I receptet finns recept på lingongrädde också, men det nappade vi inte på. Så god bara så. Receptet hittar ni här.

Untitled




11 januari 2018

Rosett på rosett - DIY


Untitled

Blev kanske en rosett för mycket, men de fick gå. Knåpade ihop en liten gåva och ett kort. Lagom robust och vuxet men ändå lite lyxigt, eller hur?! Fyller man femtio får det väl vara lite guld och glitter. Guld på både paket och kort. Bredare band i guldlamè och ett smalare ripsband ovanpå. Två korta stumpar. Hur fint som helst. Svårare än så behöver det inte bli. Testa själv nästa gång vetja! Innehållet då? Ja, det kan jag inte visa eftersom jag inte gett gåvan ännu! Hehe!

Untitled







8 januari 2018

Ibland behöver man lite extra tid


Untitled

Hej på er! Och Gott Nytt År! Hoppas ert år startat fint! Att ni fått njuta av ledighet över julen tillsammans mad era kära. Jag konstaterar kort att julen kom och gick. Och lite nyår därtill. Jag har knäppt lite bilder på vårt julfirande men känns irrelevant att visa dem mer. Känns passé. Hade tänkt blogga och visa, mest för att dela med mig av idéer och tips, men det blev inte så.

Efter att jag bloggade senast om det glädjefyllda beskedet, blev det så tomt. Lyckan, lättnaden och framförallt oron som släppte, lämnade en tomhet som jag inte kan sätta ord på. Så pass att jag inte kände lust för någonting. Och absolut inte blogga. Man kan ju tycka att det borde vara just tvärtom, men icke denna gång. Jag har oroat mig så länge, mer eller mindre hela hösten, så jag var bara tom. Tom som en tom ballong. Helt platt!

Untitled

Tomheten satte även lite stopp på julfirandet. Det blev en stillsam jul. Gubben, jag och barnen. Mys, mat och promenader. Träffade endast två barndomsvänner som hälsade på i mellandagarna, förutom några av de närmaste släktingarna. Vi bjöd vännerna på rester och klädkoden var myskläder. Så enkelt och kravlöst. Nyårsafton firades traditionsenligt med grannfamiljen och det firandet var också mycket lugnt och stillsamt. Jag dukade fint och det njöt jag av. Först efter nyår kom jag igen. Vaknade ur mitt töcken och då passade vi på att bjuda gäster. Till och med två kvällar efter varandra. Hur trevligt som helst. Och hur glad man är efteråt när man träffat människor man håller av och sådana som lämnar ett leende på ens läppar.

Untitled

Gubben har jobbat redan en vecka, men idag körde vardagen först igång på allvar när barnen började skolan. Jag har triljoner skoluppgifter på hälft p g a att jag var så disträ innan jul och kunde inte koncentrera mig på dem överhuvudtaget. Hur tappert jag än kämpade. Dem ska jag ta tag i bara jag samlat lite energi först.

Jag har aldrig någonsin gett nyårslöften, vad jag kommer ihåg i alla falla, men i år gav jag ett. Lite i smyg liksom. Och ni kan väl alla hålla en sådan hemlis, eller hur?! Fniss! Jag har lovat att ta bättre hand om Mona. Vara snällare mot henne. Lära henne att våga säga nej, någon gång nu och då vore väl bra början. Sätta Mona i prio ett. Ibland iallafall. Det ska jag ta tag i under det nya året 2018. Jag tror och hoppas att det kommer att bli ett fint ett! Både för mig och för er!

Untitled



24 december 2017

Mina tre magiska ♥


Untitled 

Jag har fått allt jag behöver! Verkligen allt! Tre magiska ting! Redan i fredags. Den vackraste ängeln gjord av Lillebror. En skyddsängel. Önskade mig en julröd ekologisk disktrasa. Den har min syster virkat till mig och sände mig precis till jul. Titta så fin! Och det sista, ett besked. Ett svar. Ett som jag så innerligt väntat på i veckor. Jag är CANCERFRI! Jag! CANCERFRI!!! Jo, det är jag det!

Brevet från patologen har inte hunnit fram så jag gjorde ett samtal till hudpolikliniken. I fredags, innan alla gick på jullov. För att få ett besked. För att få ro i själen. För att kunna förbereda mig på det som komma skall. Ifall att det skall komma. Ett nytt cancerbesked. En ny operation. Men nej, det kommer ingen! Ingen! Nu kan jag sätta den månader långa oron åt sidan. Glömma alla triljoner fällda tårar. Sömlösa höstnätter. Lämna alla ruskiga tankar och i stället fira en riktigt härlig jul med mina allra käraste!

Åter igen mitt ödmjukaste tack för all ovärderlig omtanke!


Önskar er alla bloggläsare en mysig julhelg!
Ta väl hand om varandra!
Julkramar!


22 december 2017

Adventskalender


Untitled

Nu är det inte många paket kvar. Såhär ser årets adventskalender ut. Mintgröna paket med granar på. Spikade i några små spikar i en gren från skogen och hängde upp i trappräcket. Satt till en lite ljusslinga, mest för att trappan är så mörk såhär års och för att jag vill ha lite julmysigt även där.

Untitled

Jag gör det inte så märkvärdigt. Detta med paketen alltså. Samlar på mig små grejer för småslantar hela året. De adventspaket som infaller på lördagarna i december fyller jag med lördagsgodiset. Det som annars skulle köpas från butiken. I slutet av november sa Lillebror att hans behövde ny tandborste, tandkräm, duschgelé. Där är redan tre paket. Lim, pennor och papper till julpysslet. Fingervantar och kalsonger. Ja sådant som han ändå skulle få. Men i stället sätter jag lite tid på det och paketerar in allt. Och den lyckan när han får öppna ett litet adventspaket är oslagbart.

Untitled

Pappret valde faktiskt Lillebror själv för att slå in de gåvor han köpt och byggt. Det hittade vi på Jysk. Hade inge "riktiga" nummerlappar så jag satt fast en liten tejpbit nertill och skrev i siffrorna. Lätt som en plätt!

Untitled




20 december 2017

Enkelt piff till hyacinten - DIY


Untitled

Hej från sjukstugan! Så är det, även om jag verkligen inte vill godkänna det. Storebror låg hemma måndag och tisdag. Tack och lov är han på fötter idag. Jag har hunnit med två migränanfall sedan i måndags. Vilka antagligen beror att den långvariga stressen, över en ilsken tand, som nu är över. I måndags togs det akut bort en trilskande kindtand ur min mun. En tand som krånglat hela hösten. En sådan som lappats med amalgam när jag var barn. Fixats om med plastlagning i vuxenålder och som sedan rotfyllts. Nu brast den så rejält att den inte gick att rädda. Jag har så ont i käken att jag knappt kan öppna munnen och för att inte tala om att äta. Känns tråkigt att bli tvungen att ta bort den, men är dock inte den ända på denna jord med en kindtand fattigare. Hehe! Vila och inga tunga jobb ordinerades också. Gissa bara hur julmänniskan i mig lider. Fniss!

Untitled

Nu övergår vi till något roligare i stället. Hyacinter blir man väl ändå smått lycklig av. Jag älskar dem och lyckligtvis är ingen i familjen allergisk, så jag ställer fram dem här och var i huset. I små tygpåsar, krukor, byttor, ljuskoppar och glas. Ja, i nästan vad som helst. Jag fick frågan om jag sätter med jorden eller putsar jag av rötterna från alla jord. Jag har gjort bägge. Lite beroende på i vilken sorts pytsa jag petat ner dem i. Senaste åren har jag blivit så lat att jag alltid har med jordklumpen och kamouflerar den vi behov.

Untitled

Har pysslat några gåvor till mina vänner. Pillat ner vita hyacinter i adventslyktor som jag gjort tidigare. Tanken är att man drar ett kryss över varje ruta i vänta på julafton. I dem satt jag rotklumpen först i en plastpåsen och sedan lite kraftpapper runt om. Dekorerade med idegran och kottar.

Untitled

Och för allt i världen, vattna inte innan blomman börjar spricka ut. Jag har vattnat mina (igen...grrr åt mig själv) för att jag trodde att de inte skulle orka upp. Tänkte att jag hjälper dem på traven. Men nepp, detdäran klarar hyacintlöken av själv. Jag har märkt att de gärna står lite ljusare än inne i rummet. De gör amaryllisen också. I alla fall hos oss. Experterna säger att de inte behöver stå intill fönstret, men det funkar inte hos oss. Därför var jag och skvättade lite vatten på dem. Nu ser de ju inte kloka ut. Inga bilder på dem. Hahaa!

I den svarta urnan på översta bilden puttade jag ner två, eller kanske var det tre, plastkrukor från andra hyacinter. Ni vet de små fyrkantiga som man köper hyacinterna i. Detta för att fylla ut urnan så att inte den rosa hyacinten skulle trilla ner i urnan. Busenkelt tipselitips där också! Och flyttar det in blomflugor med julblommorna, kom i håg mitt nejlikatips!

Untitled



15 december 2017

Från konjak till tall


Untitled

Gubben bjöd på konjak till sina gäster och jag tog panten. Fniss! Det vill säga pantflaskorna. Skrubbade av etiketterna och har ni sett hur fina flaskor det blev. Lät det röda sigillet (kallas det så?) kring flaskans hals sitta kvar. Det kan jag ta bort efter jul om jag så tycker. Pillade ner tallskott och vips var det hur juligt som helst i stugan. Bästa budgettipset ju! Igen! I stället för att köpa dyra inredningsflaskor menar jag. Fin fredagskväll på er!

Untitled

Untitled

Untitled





13 december 2017

Skogens utbud till julbordet


Untitled

Nu kör jag budgettips i dagarna två. Igår chokladen och idag det billigaste tipset till julblommorna. Jag älskar amaryllis så som så många andra. När jag var liten drev min mamma upp amaryllisarna själv. Hela hösten skulle de skötas om. I alla fall kändes det så. Bevars så stora och ståtliga de blev. Jag köper alltid mina amaryllis. Har inte tid och plats att driva upp dem. Oftast sätter jag dem i någon fin kruka och dekorerar med mossa, lingonris, kottar, nötter eller annat julrelaterat. Stöder stjälken med det finurliga stödet jag och Gubben hittat på. Här, här och här kanske ni får fler tips till era juliga amaryllisplanteringar. Eller så klickar ni på etiketten julblommor så hittar ni massor med bilder på idéer och enkla tips även till hyacinterna. Och när ni skrollat genom de bilderna kan ni konstatera att kärringen bakom denna blogg är galen i julblommor. Hahaaa!

Untitled

För någon vecka sedan fyndade jag amaryllisar för 1€ krukan. Köpte alla fyra kvarvarande och skar av dem, för att sätta i vas. Gick till skogs och plockade med mig lite tallkvistar. Från trädgården knipsade jag av torkad Astilbe som stack upp genom snötäcket, samt några frökapslar av Strandirisen. För att få amaryllisarna att stå som jag ville stack jag ner ett knippe blåbärsris också. Mest som stöd med det passade bra och blev fint också. Billigt och bra!

Untitled

Sen måste man fråga skogsägaren om man får plocka tallris, så tänk på det. Men månne inte ni hittar lite "ogräs" vid någon dikeskant på kommunens område. Fniss!




12 december 2017

Budgettips till julbaket


Untitled

Tänkte ni baka julkonfekter? Något med choklad? Kanske apelsintryffel? Jag bakar inga lussebullar. Ej heller andra bakverk, utan enbart konfekter. Dem rullar vi ihop tillsammans, hela familjen. För det kan vara lite pilligt ibland. Fördelen är att konfekterna håller sig hela julen. Inget som torkar bort eller möglar. Lätta att ta med sig. Och de bästa, att ge som gåbortgåva i en fin ask.

Untitled

Och budgettipset då? Lidl har olika chokladsorter av riktigt bra kvalité och förmånligt. Dem har jag använt till julbaket i flera år. Jag råkade även hitta smakessens. Den brukar kosta skjortan och nu fick jag många sorter mycket billigare. I bloggens etiketter, här till höger, klickar ni på bakverk eller recept, så hittar ni lite olika sorter vi bakat genom åren. Nederst en suddig instagrambild från 2016, men ni ser vad jag menar.

Untitled



11 december 2017

En liten tackgåva


Untitled

Det här med att ge gåvor är det bästa som finns, om ni frågar mig. Att fixa ihop något och överraska, gör mig så lycklig. Om det sedan är köpt eller pysslat, dyrt eller billigt, spelar ingen roll. Det glädjen i att ge, som jag älskar. Här en liten tackgåva till våra vänner. Istället för att sätta i ett värmeljus och använda lyktan till det jag gjort till, petade jag ner en vit hyacint. Dagarna farm till jul kan man hålla koll på och dra kryss över ändå. Jag fick förresten en alldeles fantastiskt fin gåva i helgen av en så underbar vän. Den ska jag absolut visa er bara jag fotat den först.

Untitled





8 december 2017

När det brister...


Go afton på er! Här blidde det längre paus än beräknat. Har blogginlägg på rad och kommer mig inte för att färdigställa och publicera. Mycket julpyssel och annat mysigt julrelaterat. Ska ta mig i kragen och visa er snart.

De senaste dagarna och framför allt idag, tryter humöret. Har varit i skolan på närstudiedag och det sex timmarna där var total bortkastade. Kunde inte koncentrera mig över huvud taget på dagens bokföring. Cancertankarna tar överhand, hur tapper jag än vill och försöker vara. Det bästa har varit att sysselsätta mig till max, så hinner jag inte tänka så mycket. Det trodde jag skulle funka i skolan idag också. Väntar innerligt på svar från patologen och skulle gärna veta om det blir ny operation. Jag menar ifall den nya provbiten visar sig innehålla melanom den också. Om det blir operation och blir det i så fall innan jul eller inte.

Untitled

Eftersom nattsömnen är knapp pga av att de hemska tankarna snurrar är jag väldigt disträ. Så pass att jag glömmer viktiga saker och vimsar på som aldrig förr. Glömmer bokade tider, så som Lillebrors tid till tandkliniken. Kan plötsligt inte Gubbens telefonnummer eller det bästa. Nja, eller, frågar ni Gubben, det värsta. Eldar värmekaminen på övre våningen med spjället inskjutet. Vilket medför att det sipprar ut svart sot/rök kring sotluckan och den vita muren förstörs. Nej ingen dog, för oslarmet tjöt som bara tusan efter en stund, men tja, ni förstår. Ingen lyckad grej! Tack och lov har jag en förstående Gubbe som inte sa ett knyst. Inte en min! Inte ett endaste ord yttrade han! Kanske det inte behövdes?! Först gormade på mig själv som en galning och sen brast jag i gråt. Han fick ju liksom inte en chans att få en syl i vädret heller. Hehe!

Och sedan kommer dessa små ljusglimtar, som när finaste vännerna hälsar på eller sänder så fina meddelande att jag gråter bara av det. Eller när granntösen knackar på dörren och de godaste biskvier överräcks som en överraskning en helt vanlig lördagskväll. Just då när jag är som tröttast, som om hon visste, att jag och familjen behöver dem just den stunden. När någon skriver ett hjärtligt meddelande att hon saknade mig och mina hantverk på den årligen återkommande julmarknaden. Eller när en underbar själ skriver ett försiktigt och så vackert långt meddelande. Skriver att hon hört om min diagnos ryktesvägen och vill så gärna få kontakt med mig personligen om jag orkar. Ja då brister det för mig! Blir så berörd av omtanken, vänligheten och värmen. Då blir jag mållös...

Dessa små gester som är så enormt stora för mig! Tar till mig alla hjärta-tryck på sociala medier. Att ordet kram på en fb-sida eller instagram verkligen känns som en sådan. Sedan har jag alltid tagit till mig uppmuntran och uppskattning. Lika mycket som jag alltid delat med mig av det, men just nu när så mycket känns jobbigt och framtiden läskig, berörs jag på ett djupare sätt! Med de orden önskar jag er - God Natt!



29 november 2017

När känslorna sitter på utsidan!


Untitled

Alltså fy faaan! Från att senast ha skrivit om min melanom och dock rätt tagen av situationen, blir jag så förbannad att jag stormar in på #dammenbrister! Min melanom är småsaker jämfört med detta! Lyssnat på radion. Läst Vasabladet. Om #Övistoo och insändare. Fy helvete så arg jag blir! Blir helt rabiat! På mig själv för att jag är så blåögd, men främst på de dårar som trakasserar och våldför sig på flickor och kvinnor. Klart att jag vet att det alltid pågått! Alltid! Men jag hör till de lyckligt lottade som inte utsatts för något riktigt hemskt. Inget sexuellt som skadat mig psykiskt eller fysiskt. Det tackar jag högre makter för!

Allt sedan #metoo kampanjen startade har jag diskuterat ämnet med mina barn, men främst med min snart vuxna dotter. Tänkt efter och försökt tänka tillbaka på situationer där jag känt mig obekväm. Det ända jag kom på var att en chef en gång i tiden, hellre tittade på bröst än i mina ögon när han talade till mig. På den nivån ligger det. Så jo, jag är mycket lyckligt lottad!

dammenbrister2
Bilen lånad från www.astra.fi

Sen trakasserade just denna chef mig och min kollega psykiskt så pass att vi blev långtidssjuka båda två. Det gick så långt att fackföreningar blev inblandade och det avslutades tre år senare i rättssalen. Till min fördel! Ha! Där fick han så han teg! Och det ända han kläckte ur sig den dagen var "- Det var aldrig mig han vill åt, utan enbart min kollega." Han avslutade sin utsago med att berömma min kvinnliga advokat om hur smart och snygg hon var. Vilket hon var, verkligen, men han sa det sådär äckligt slemmigt! Urk! När jag skriver ner det nu, inser jag hur helsjukt det var! Idiotiskt! Nå, det var inte det jag skulle skriva om. Det är en annan historia.

Untitled

Jag kunde inte låta bli att läsa det som skrivits på Astras sida, så jag har läst en del. Bar en liten del! Huj så hemska berättelser! Alldeles vidriga! Sådant som händer hela tiden! Läser om präster, lärare, chefer på höga poster, sådana som man står i beroendeställning. Salongsberusade förmän, packade pojkvänner... Sådana dårar som fortsätter år ut och år in för att det inte är "så farligt". För att vi kvinnor alltid är lovliga byten! För att de dårarna inte förstår vad ett NEJ betyder! Nej fyy helvete!

Jag ska idag igen ta ett extra snack med mina söner. Har gjort det många gånger, och framför allt de senaste veckorna, men känner att det kan väl aldrig bli för mycket. Det är nog där vi ska börja. Lära våra söner hur man respekterar en annan människa. Hur man respekterar en flicka. Eller kvinna. Och så ska jag igen anmäla mig och dottern till självförsvarskursen som vi inte kunde gå på i höstas p.g.a. min canceroperation och hennes svåra höftbekymmer.



Ta hand om er därute!


p.s. Ursäkta det grova språkbruket! Det sägs att bruk av svordomar bara visar brist på goda kunskaper i modersmålet. Må så vara, en brist eller okunskap! Bättre det, än att vara en förövare!




27 november 2017

Hälsa framom estetik - O ja!


"Så om man drömmer att man kånkar runt på en riktigt stor väska, kan det bero på att man känner sig överlastad och nedtyngd av ett problem i verkliga livet..." Så står det i boken om drömtydning. Jag har packat och släpat. Haft galet brått för att hinna med. Dragit runt på den enorma kappsäcken natten lång. Så mycket att jag blev så nyfiken vad den drömmen möjligen kunde betyda. Och ja, det stämde visst!

I torsdags besökte jag hudspecialisten. Hon kollade varje födelsemärke på min lekamen och hittade en prick till som genaste opererades bort. Eller stansades bort, som hon kallade det. Ett stygn bara så den var enkelt fixat. Nu återstår igen några veckors väntan på svar från patologen. Om det även i denna bit hittas ruskigheter så ska det opereras bort en större och djupare bit. Jag har gått med olika stygn i snart två månader. Knappt hunnit få bort stygnen innan såret öppnades på nytt ocn nu då ett nytt sår. Såret där melanomen togs bort ömmar fortfarande. Det är ca 10 cm och det togs bort så djupt att det är en inbuktning mitt på ryggen. När stygnen togs bort tejpades det med hopp om lite snyggare resultat. Det är för övrigt ingen vacker helhet, men det viktigaste är att kirurgen fick bort allt.

Untitled

Hudläkaren menade att det inte behövs varken biopsi av körtlarna under armarna eller mammografi, som det talades om i ett tidigare skede. (Dessa undersökningar för att cancern satt nära.) Jag får väl tro på det. Hon sa också att min melanom var av sådan art att jag inte ska behöva oroa mig mer, men så poängterade hon ändå att malignt melanom är en aggressiv farlig cancersort. Sen vet jag också att melanomen är lömsk. Många gånger är det endast metastaser i födelsemärken och själva ondskan sitter gömd på något annat ställe i kroppen. Kanske ger jag mig själv mammografi i julklapp i stället.

Untitled

Jag försöker tänka positivt, eller inte tänka alls. Jag håller mig sysselsatt, nästa på gränsen till hysteri, för att inte släppa lös tankarna. De onda! Ledsamma! Jag är inte rädd för att dö. För är jag död, så är jag. Men jag är livrädd för att lämna barnen och Gubben. Alla finfina vänner! Familjen! Över det trillar nån tår nu och då. Sen påminner jag mig själv varje dag att detta är småpotatis jämfört med många andra svårt sjuka. Att inte måla upp svarta moln och förstora det hela.





22 november 2017

Salig dubbellycka


Untitled

Salig av lycka! Det är jag det! Som en ungmö på midsommarnatten, typ! Fniss! Och vad är en dam som jag så lycklig över då? Jo att få/kunna/klara av att gräva ner en drös blomlökar. Hade nästa gett upp hoppet för denna höst. Att mitt operationssår på min över rygg äntligen är i det skicket att plantering var möjlig. Dubbellycka blev det dessutom när jag igår stegade in i den stora trädgårdshandeln och där reades blomlökar för 1€ och 3€ per påse. Och jepp, jag planterade rubbet! Det kan man så länge man kommer ner i jorden. Jag fick ärlighetens namn vika undan den frusna jordskorpan, men det gick lätt.

Till sist, kort om statusen just nu. Operationssåret har inte helt velat ta fast. Stygnen togs bort efter två veckor, förra veckan och såret har varit tejpat sedan dess. Området var känsligare än jag tänkte mig och övre ryggen är ett väldigt töjbart område. Har försökt akta ryggen, men jag kan ju inte bara sitta och vänta heller. Blir ju galen med mindre. Haha!

Patologens utlåtande från den senare operationen kom igår och alla hemskheter är nu bortplockade. Fina tider! Nu ska här fixas talkojobb igen. Sonen ska på företagarmässa, som ett projekt från skolan och då får den uppfinningsrika morsan agera marknadsföringscoach. Hahaa! Bara att skrida till verket!

* Inlägget är inte sponsrat



15 november 2017

Kvarg, lock och lim


Untitled

Gör ni också som mig och lyxar till mellanmålet med nån köpis kvarg nu och nå. Ja eller den ända som köpts hem detta år är den på bilden ovan. Vi tycker de flesta kvargmellanmål är så söta att vi inte vill ha dem. Goda är de, men vill man minska sockerintaget ska man nog skippa dessa så långt man kan. Nu var det inte socker debatten jag skulle gå in på utan återbruk. Återbruk av locket.

Untitled

Där under locket finns en plastficka i vilken en plastsked är instucken. Behändigt om man äter mellanmål på språng, men nu hör vi till dem som mer sällan gör det. Vi använder vanlig sked och då skulle locket och skeden åka i skräphinken. Om vi inte skulle återbruka det vill säga.

Untitled

Men fiffiga miljötänkande jag kom på att det blir en perfekt "kopp" för lim eller som i mitt fall nedan, textilfärg. Skeden använder jag att stryka på limmet eller färgen med. Jag har några lock sparade till kommande julpyssel. Tänk hur smart det vore att samla och leverera till dagis, fritids eller skolan. Återbruk vänner! Återbruk!

Untitled


* Inlägget är inte sponsrat




9 november 2017

Blossa 17


Untitled

Har så många halv färdiga inlägg som jag inte hunnit publicera, då jag fokuserat på all världens sjukdomsuppdateringar. Fniss! Nej det är inget att skämta om, men lite självironi och humor underlättar vardagen. Så alltså, vi har testat årets Blossa. Redan för ett par veckor sedan faktiskt. Den är gul, smakar sol och mango. En gnutta sting och är helt ok om man önskar sig en het somrig varm dryck. Absolut ingen smak av jul och glögg. Men då är det inte det som är meningen heller. Nästa flaska får bli någon annan för vår del. En juligare sort som smakar glögg. En som får mig att tänka på vintervita vyer och känna julmyset ända ner till tårna. En sådan glögg vill jag ha!

Untitled












7 november 2017

De förbjudna uppgrävda fynden


Untitled

När vi gräver i trädgården vid vår stuga hittar vi allehanda märkliga ting. Förra sommaren grävde jag upp fiskenät, bladet från ett såg, ändan på en yxa. I somras en senapstub, ölkorkar och triljoner stora spikar för att nämna några av fynden. Den blåa karotten ovan fanns i ett lager utomhus, men den vita skålen grävde jag fram ur mossan bakom lagret. Så jo, det finns ett och annat att gräva fram, förutom tonnvis med sten.

Untitled

Som jag också tidigare nämnt gillar jag att spara och använda det som finns vid stugan. Återbruk på en helt annan nivå än trädgården hemma. Dessutom har ingen grävt ner dylika grejer i vår trädgård hemma heller. Sen planerar och planterar jag trädgården vid stugan helt annorlunda än hemma. Här får det vara lite mer vildvuxet och allt är bara lite ditåt. Växterna behöver vara sådana som klara sig utan att jag vattnar och sköter dem varje dag.

Untitled

Jag plockade taklökar från diket hemma, fyllde karotterna med jord och pillade ner taklökarna. Kollar ni noga ser ni att det är en jultomte på den vita kannan. Den grävde jag också fram i något skede, men minns inte längre var. På andra sidan kannan står de till och med Hyvää Joulua, men det svängde jag bortåt. En trädgårdstomte bör man väl ha i varje trädgård. Fniss!

Untitled

Nu får karotterna med taklökarna pryda bordet som står uppe på balkongen. Mina bilder är ju från i somras, det kan väl ingen undgå att märka, men mitt tips är att pilla upp några taklökar ur rabatten och ha i krukplanteringar året om. Att kombinera med t ex barrväxter och kottar. Som utfyllnad i planteringarna. De håller sig fina hela vintern.

Och till fynden eller skrotet. För fy bubblan, så hemska vissa fynd är. Batterier som legat nerbäddade under jorden i tiotals år och rostat. Hur mycket gift de läkt vågar man inte ens tänka på. Varför någon överhuvudtaget gräver ner delar av en bakelittelefon eller trådrulle av metall. Eller glassburkar av stadens anrika glassfabrik. Och dörrhandtaget då? Hujedamej!

Untitled




5 november 2017

Min svarta prick


Untitled

Detta ska inte bli en blogg om sjukdomar. Absolut inte, men eftersom ni är många som undrat, förklarar jag kort. Det vill säga, det jag kan om ämnet. Jag är ingen onkolog eller expert på malignt melanom. Jag googlar aldrig heller sjukdomar eller sjukdomstillstånd. Om det är något speciellt jag undrar över frågar jag min goda vän som är läkare. Han hjälper alltid och ger råd om skötsel eller om vi måste söka vård.

För några veckor upptäckte jag en liten prick på min övre rygg mellan skulderbladen. Den ömmande, värkte och var allmänt irriterad. Jag bad min Gubbe kolla för jag trodde det var en fästing. En liten, jämn, symmetrisk nästan svart prick i storlek av knoppen på en knappnål. Inte alls alarmerande om den inte ömmat, kommit så plötsligt och varit så mörk i färgen.

Pricken tog bort vid hälsovårdscentralen med ett tre stygn långt snitt. Sändes för analys och där konstaterades att allt inte var helt ok. Våren 2016 opererades det också bort två födelsemärken på mig. Den gången var de helt friska. Ny operation utfördes i måndags där det togs bort ett större och djupare område. Ett snitt med dubbla stygn, under och ovan hud. Den borttagna biten sändes återigen till patologen och svar väntas tidigast om två veckor. Jag fick även remiss till hud polikliniken där denna kärringens alla prickar och putar ska kollas. Det känns tryggt och skönt!

För mig var operationen obehaglig främst pga olyckliga omständigheter som ingen kan rå på. Det bara råkade bli väldans rörigt. Dem jag skrev om i förra inlägget. Vill ändå påminna att dessa ingrepp är rutinmässiga. I princip den enklaste operationen kirurgen och hens team utför. Små ingrepp som inte ens kräver operationssal. Inget som man behöver oroa sig över. Jag lovar!

Jag är ingen ivrig solbadare. En sådan som ligger och steker sig dagarna långa. Jag gillar sol och värme och njuter gärna utomhus av varma soliga dagar. Jag använder alltid solkräm med solskyddsfaktor 50. Det gör vi hela familjen. Nu när jag hunnit tänka en hel del på malignt melanom, solstrålar och annat skadligt, kom jag på att övre ryggen är det mest utsatt området för mig. Eftersom jag oftast när jag vistas i solen sitter på knä hukad över nån blomrabatt, grönsaksland eller målar någon möbel.

För oss som vill hålla koll på våra födelsemärken själva, finns det fiffiga tips man kan följa de s.k. ABCDE-kriterierna. Det är nog rätt vettigt att kika på sina prickar nu som då! Lika klokt som det är för oss damer att kolla brösten. Men attans, då det inte blir av så ofta som man borde. Du kan googla fiffiga ABCDE-tipsen eller så kan du gå in här.


2 november 2017

Nuläget och ♥-Tack


Untitled

Hej på er alla! Först vill jag ännu en gång tacka för alla hjärtliga, varma och helt underbara hälsningar ni öst över mig. Den enorma mängden hälsningar och era härliga heja-rop var så många att jag överväldigades totalt. Så totalt att, att jag fick sluta läsa och fortsätta någon dag senare. Jag blev så berörd att jag inte kunde hejda mig och grät som en öppen kran. Nu har jag sansat mig, läst var eviga en och hoppas innerligt att jag inte glömt svara någon.

Och jo, jag och vi lever helt vanlig vardag. Det rullar på precis som förr! Det gillar jag! Jag är lite extra trött, vimsig och disträ men det är ingen nyhet det heller! "Normi tilanne" skulle de påstå som känner mig privat. Fniss! Trött pga värkmedicin och lite sömn. Hur tuff och förnuftig jag än försöker vara snurrar tankarna på i sina egna banor. Skenar nog iväg mellan varven också. Speciellt nattetid. Också det i vanlig ordning med andra ord! Rädslan av vad som komma skall är också ännu överhängande!

Untitled

I söndags skrev jag att jag skulle opereras dagen därpå. Dottern hade en inbokad tid för magnetröntgen samma måndag morgon. Jag hade tid till operation 1,5h senare. Tanken var att det skulle finnas gott om tid mellan våra ingrepp och att jag skulle hinna köra henne till skolan. Så blev det inte.

Min dotter har ett långvarigt höftproblem som nu utreds av ortopederna genom uteslutningsmetoden. I måndagens undersökningen punkterades höftleden, sedan sprutades det in kontrastmedel i ledhålan och efter det gordes en MRI av höften. Detta utförs så att man sticker in nålen i ljumsken och använder ultra för att hitta där inne i höften. Det råkade sig att instrumenten var felaktiga och radiologen fick trixa en god stund innan ingreppet kunde utföras. Efter detta rullade jag iväg med dottern till MRI och även där råkade det sig så  att det blev lite krångel. Detta är bara sådant som händer och det var ingen skada skedd, annat än att schemat blev lite väl tajt och mitt adrenalin steg. Jag kunde ha lämnat henne vid röntgenavdelningen och gett mig iväg mot kirurgiska, men vid det laget visste jag inte om hon kunde gå själv. (Kontrastmedlet i leden gjorde att hon totalt tappade kontrollen över ena benet och jag skjutsade henne med rullstol till MRI)

Sju minuter innan min planerade operation rusade vi in på kirurgiska avdelningen med andan i halsgropen. Tänkte sända hem dottern med taxi, men så konstaterade vi att jag också snart skulle vara nyopererad och klar för hemfärd. Sen visade det sig att min operation var 45min sen och ja...då blev det bara så utdraget och tråkigt...

När jag var klar opererad brast det! Rädslan, stressen och oron över mitt barn! Att hon efter sitt ingrepp ska sitta där och vänta på sin mamma som opereras för andra gången inom någon vecka. Nej usch, jag hade så himmelens gärna sparat henne från detta. Och dessutom kunde jag inte hejda tårarna mer. Där stod jag, nyopererad och försökte hejda tårarna och bete mig sansat. Hon är stark min flicka, mycket stark! Det vet jag, men ändå känns det så galet och ledsamt.

Untitled
Jopp, vila kan jag också om det dock inte riktigt är min grej. Fniss! Här i dotterns mysiga rum.

De lustiga med det hela var att efteråt gick vi på loppis som om allt vore normalt. Hon och jag. Traskade mellan hyllorna i allsköns ro utan att köpa någonting. Vandrade av oss på något sätt. Jag minns nog inte vad vi tittade på men jag vet ju att jag varit där. Haha! Vi människor har nog någon inbyggd överlevnadsinstinkt trots allt. En som vill normalisera tillstånden tror jag.

Som sagt så kör vi vanlig vardag. Jag är lite stel, klumpig och aktar såret som gör sig påmint på övre ryggen, men annars kör vi på. Jag kokar gelé med gubbens hjälp (bör inte lyfta för tunga saftkastruller pga snittet) eller syr nya kuddöverdrag och annat kul. Eller som i förmiddags, då var jag och fixad till kalufsen, som för övrigt skrek efter hjälp. Det skulle jag göra i måndags men fick avboka pga denna plötsliga operation. När ryggen behöver vila sätter jag mig ned framför datorn och fixar mina distansuppgifter i mina studier. Hej för denna gång! Nu ska jag göra min läxor om bokföring i aktiebolag.