Det blev en till! Äntligen! Sydde
prototypen till mig själv länge sedan. En i ljus linne brokard, av en gammal bordsduk. Handtagen i trä har jag fått av min
mamma. Ni vet sådana som legat och samlat damm och inte kommit till
användning. När jag såg handtagen föddes min idé och jag visst precis hur
en ny bag by M skulle se ut.
När jag då kom över två handvävda
borddukar i ylle, bestämde jag mig för att göra fler. Damen som jag köpte
dukarna av berättade att det var hennes mormor som vävt dem, troligtvis på andra hälften på 1800-talet. Då tänker säkert många, hur i hela fridens namn
kan människan klippa sönder såna skatter. Helt enkelt för att låta dem
leva vidare. Tror inte många av oss skulle vilja ha dem som bordduk vid
en fin middag.
En annan orsak, som damen som sålde dem sa, syd att
ha dem liggande i en mörk skrubb. Att någon kunde ha glädje dem var hennes önskan. Sen är dukarna inte så stora heller och lite udda mått
dessutom, vilket det ofta är med handvända textiler. Bredden på vävstolen bestämde måttet och även hur mycket material som fanns att tillgå. Mitt motto är som känt - Hantverket får leva vidare genom mitt hantverk!
Min man har snickrat nya handtag enligt samma modell som de som jag fick av min mamma. Han har gjort dem med omsorg och jag är så glad att de blev så fina. Väskan har självfallet foder och en stor delad innerficka. Om du blir intresserad och vill veta mer om väska (pris, storlek) hör av
dig eller alternativt kika in på by M:s Facebooksida. Där sätter jag ut
mer info senare i dag.
Den observante kanske märkte att de fanns två olika tyger på den tidigare bilden. O ja, kommer att sy fler väskor av denna modell inom kort. Blir möjligen två exemplar av vare tyg. Inte fler, för då är tycket slut. Unika exemplar som aldrig går att massproducera! Vilken historia jag och min man för vidare. Han snickrar och jag syr, av något som en gammal dam för över hundra år sedan vävt. Sanslöst ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar