Smyger sig på några dygn på förhand. Meddelar att något är på gång. Men ändå, är man aldrig förberedd. Hoppas och tror att man ska slippa denna gång. Sen eskalerar det och minnet börjar svikta. Störningar i seendet och illamåendet kryper på. Värken är olidlig och man tror huvudet ska spricka. Så ont att man inte kan lägga ner huvudet på kudden och vila, för att känslan av att huvudet ska gå itu är så närvarande. Hoppas på att de inmundigade pillren ska hållas kvar. Men nej, uppkastningarna sköljer. Magen töms på det lilla man fått i sig pga illamåendet. Men nu lättar det. Oftast gör det så. Nya piller, mörkt svalt rum och resten av familjen får gå på tå. För varje ljud känns som om en motorsåg kör genom skallen. Efter flera timmars sömn börjar livet igen. För tro mig, även om man är vuxen nog att fatta att det är övergående, känns det som om man kunde dö av värken. Dagen efter är man "dagen efter". Flummig, stel och lite illamående. Ett dygn senare är man fullt normal igen. Vad nu sen räknas vara normal :o)
 |
Sommarhimmel juli 2012 |
Där plitade jag ner många rader om migrän. Min följeslagare sen jag var 4 år. Under skoltiden låg jag oftast tre dygn när det slog till. Tappade talförmågan, eftersom halva kroppen domnade bort, även tungan. Feber, hemsk magont och den fruktansvärda huvudvärken, som inte blev bättre av att jag all vaken tid non-stop grät av längtan, att min pappa skulle sitta bredvid mig. Han var på jobb såklart, som andra arbetande föräldrar. Det fanns alltid nån vuxen som var hemma med mig, men de dög inte. Efter att jag skrev studenten lugnade sig migränen. Ingen värre migrän under graviditeterna heller. Min vuxenmigrän har oftast varit stressrelaterad. När prestationen är slutförd, på jobb eller privat och allt lugnar sig, slår det till.
 |
Klematis fröställning sommar 2013 |
Varför skriver jag då så långt om detta. Finns så många värre svårbotade sjukdomar. Jag skriver för att ni som inte upplevt migrän ska veta hur det känns och förstå. Att världen just då går under för en som upplever att skallen ska spricka. Att man kan vara så löjligt känslig för ljus, ljud, doft, lukt mm. Det har hänt att jag skrämt folk när det sett mig i migrän. Går som en zombie, pratar flummigt och allmänt onåbar. Min man hade svårt att förstå min migrän när vi började umgås (
typ ett halvt liv sen :o)) Han hade inte sett något liknande. Kunde inte förstå att man kan ha sån värk. Nu över 20 år senare behöver jag inte ens säga något. Han läser av mig och vet exakt vad som gäller. Barnen likaså. Min värsta mardröm är att något av våra barn ska "ärva" migränen. Studier visar att det är genetiskt.
 |
Sommarens klematis 2013 |
Jag vill också uppmärksamma er föräldrar. Om ert barn lider av huvudvärk - ta det på allvar. Att vara liten och ha migrän är mycket skrämmande. Ge tillräcklig smärtlindring. Kolla med läkare. Som barn fick jag suppositorier, eftersom allt jag svalde kom upp. Alternativa metoder finns. Akupunktur är toppen. Motion och god kost såklart. Sen får jag väl avsluta som jag brukar säga om migrän - Inget man dör av fast man tror det är nära, när det är som värst!
Sakta med säkert återgår jag till det normala. Får ta "dagen efter" med ro. Bloggpausen blev längre än jag tänkt pga skalleont. Har kul grejer att visa er. Men nu kör vi med - var sak har sin tid! Kram på er till vi hörs igen!