När tåget går hårt...

Hade planerat att blogga om något helt annat idag, men känner inte alls för att skriva om blommor och blad, som jag tänkte. Istället blottar jag mig lite mer än vanligt, vilket inte händer så ofta här inne. Jag är öppen och har lätt att tala om svåra, djupa och berörande ämnen, men det blir mer sällan på detta forum. Känner att jag inte behärskar sådana diskussioner här. Kanske mest för att det blir i skriftlig form och jag är bättre på att formulera mig muntligt. Antagligen pga min dyslexi?!

Jag har tänkt leva till 85år. Ja eller åtminstone till 80. Lite sådär som Tant Greta. Hon som är 99år. Tant Greta som suttit vid marskalk Mannerheims sjuksäng under krigsåren då på 1940-talet. Tant Greta, krutgumman, min svärmors faster. Hon som är så alert och har så mycket på det klara ännu. Hon som klädde på sig Lotta-dräkten här om dagen, besökte biografen och visade upp sig på biografen innan filmen Okänd soldat skulle visas, men avböjde sig att se filmen för att undvika smärtsamma minnen. Så har jag tänkt att jag ska vara. Då när jag är lika gammal som Tant Greta.

Och så uppstår det käppar i hjulet. Ja eller egentligen inte. För jag tänker inte låta det bli stop på hjulens fart. De ska rulla vidare. Den ömmande pricken på min rygg, som jag skrev om förra veckan, var ohälsosammare än jag räknat med. Den opererades bort, analyserades och var så pass ohälsosam att jag fick remiss till det större sjukhuset för ny operation. Första stadiet av malignt melanom. Typ så!

Jahapp, bara att tuta och köra. Eller rättare sagt, bara att stiga på tåget och hänga med. För det går hårt nu. I måndags togs stygnen bort. I onsdags meddelades det att allt inte var okej. I fredags ringde sköterskan och sa att det blir ny operation på måndag, dvs i morgon. Allt går ultrarapid. Bra så! Självfallet! Men så rapid att jag känner att jag inte hinner med.

Malignt melanom. Ja det är ju cancer det! Och cancer är lömskt! Jo visst fan blir jag rädd! Hiskeligt rädd! För jag vill ju leva till 85 och längre, så som Tant Greta. Jag vill se mina barn gifta sig! Jag vill rocka med mina barnbarn! Jag vill vara en tokrolig mormor och farmor som barnbarnen längtar efter. Finnas till för mina nära! För alla dem som är mig kär! Det vill jag! Det tänker jag! Det är för fasen min jävla plan! #fuckcancer

Överst, en instagrambild från i morse. En bild på frökapslar av vallmo. De kapslarna ska jag tömma på frön och nästa sommar ska jag så vallmo vid vår älskade stuga. Skrutthuset Villa Kristina!