31 oktober 2016

Halloweenfest trots allt


hallo-16-3

Vi som inte skulle fira Halloween, inte alls. Och inte skulle vi fara till stugan heller. Vi for till stuga och vi firade. Lillebror, Gubben, jag och min mamma. Allt ex tempore och med samma princip, den som tycks ha blivit mitt livs motto - man tager vad man haver. De flesta i matväg plockade jag ur kyl och frys på fredagskvällen innan vi åkte iväg och sen var vi ett varv via närbutiken på lördagen. Vi var dessutom bara fyra personer, så det krävdes inte så mycket heller.

hallo-16-6

Bordet dukade jag under tiden Gubben och Lillebror var och hälsade på hos fammo och faffa. Enbart för att överraska Lillebror. Det vill jag så gärna. Fick himmelens bråttom eftersom jag inte planerat någonting på förhand. Skannade igenom stugan och plockade de läskigaste jag hittade. T ex gamla psalmböcker som fanns i huset när vi köpte det. Lagom läskiga. De orange servetterna hade blivit över från nått år innan. De hade jag så få av, att jag var tvunget att klippa dem isär för att det skulle räcka till alla fyra.

hallo-16-5

De svarta ljusstakarna fanns i bokhyllan. Batteriljusen köpte jag tidigare i höstas och de råkade passa perfekt mitt på bordet. Spindlarna grävde jag fram ur leksakslådan. Det vita "vaddet" eller spindelväven prydde julgranen förra året. Likaså ljusslingan på bordet, den var också från förra julen. Ja ni ser, man tager vad man haver och det blir så bra så!

hallo-16-4


Laxsmörgås till förrätt. Stekt abborre till varmrätt och spökiga svarta prinsessbakelser till efterrätt. Den svarta marsipanen fick jag kavla med en vinflaska för att vi inte skaffat kavel. Fniss! Inte kanske det första man tänker på att införskaffa till sommarstugan heller.

hallo-16-2

Ljusstakarna ställde jag på ett tårtfat på fot för att få lite höjd och vällande känsla på spindelväven. På bilden nedan finns de grejer jag dekorera med. Inga mängder precis, men ändå så mycket att det blev hur bra som helst. Och det viktigaste - Lillebror var mer än nöjd!

hallo-16-1




27 oktober 2016

Oljat inför vintern


Untitled

Förbereder inför vinter för brinn kära livet. Jo faktiskt, jag ligger rejält efter. Vårt gamla teakbord har genomgått otaliga behandlingar genom åren. Vi har tidigare målat det med både ofärgad och pigmenterad träolja. Samma som vi dragit över alla trädäck. Ni vet den vanliga som man köper i målbutiken i 9 liters hinkar. Den man nästan får allergi-attack för att den är så hemsk. En olja som något år senare har tendensen att flaga loss dessutom.

Untitled

I höst har jag kommit på den bästa. Ja eller det beror på hur man önskar det ska se ut förstås. Såhär gillar vi det nu och framför allt att det är så lättskött. Bara att dra på så ofta man önskar. Teak olja, samma olja jag oljat mängder med gamla möbler med vid sommarstugan. Aj lajk! 

p.s. Jag köpte denna oljeburk på Minimani i Vasa och gav ca en tia för den. :o)

Untitled







26 oktober 2016

Äppelmos som Lee


IMG_5351-1

I höst har jag kokat äppelmos på ett nytt sätt. Ett tips jag fick av Lee, en instagramvän till mig. Körde äpplen genom matberedaren så att det blev finriven mos. Hela äpplen, med kärnhus och allt. Efter det lät jag massan rinna av i durkslag med duk. På så vis fick vi äppeljuice på samma gång. Sen kokade jag det avrunna moset med lagom mängd socker. Och det beror på hur söt mos man gillar och hur söt äppelsort man använder. Vissa äppelsorter fick jag inte sönderkörda så som jag ville, så jag mosade dem ett varv till med en gammaldags purépress. Blandade även i lite syltsocker som innehåller pektin för att förbättra hållbarheten. Till sist - het mos i heta burkar. Klart!

IMG_5349-1





25 oktober 2016

Betong kring buskarna


Untitled

I höst har jag har gjort snyggt och lättskött kring buskar och träd. Med en enkel träram(klick) runt äppelträden vid sommarstugan och bäddat in bärbuskarna med träbark(klick) här hemma på bakgården. Kanske inte den trevligaste sysselsättningen, men ack så tacksamt nästa sommar. Eller egentligen var det inte tråkigt heller, bara lite kallt om fingrarna, eftersom jag inte kommit igång tidigare.

Untitled

Jag har i flera år haft markduk och träbark under alla buskar på gården. Gräsklipparen har vispat ikring barken och trasslat sönder duken på vissa ställen. Inte så smart utan kantsten vill jag påstå. Nu ska det väl bli bättre. Under syrenen grävde jag upp lite mer och la enkelt ner betongstenar som vi hade från tidigare.

Untitled

Varvade sand och betong om vartannat och vattnade där emellan. Pillade ner blandningen mellan stenarna med en käpp och vattnade lite till. Inga konstigheter alls. Inte så snyggt just nu, men tänk er nästa vår när gräset kommit igång. Och hur lätt är det inte då att köra gräsklipparens hjul på betongkanten för att hålla bort gräset och ingen trimmer behövs. Jej!

Untitled

Untitled

Runt hängkaraganerna har det varit kantat sen tidigare. Men använde den gången lite för lite massa, så jag förbättrade även runt dem nu på samma gång. Där har jag använt vanlig kullersten. Fyllde på med ny bark också.

Untitled

Inga märkvärdigheter alls med andra orda. Bara att pilla ner och njuta nästa sommar när gräsklippningen börjar. 

Untitled


Untitled


24 oktober 2016

Zucchinipasta med två ingredienser


Untitled

Jahapp, då var höstlovet förbi! Vi hade så mycket skoj för oss, att jag inte alls tog mig tid för att blogga, även om jag så hade planerat. Livet vid sommarstugan är mycket mer än att sitta framför datorn. Vi han träffa vänner och familj. Gått skogspromenader och ätit på restaurang. Badat bastu och städat bort i trädgården. Bara att hålla igång vedeldningen, koka mat och diska för hand tar sin tid. Villaliv, ni vet?! (Vi finlandssvenska österbottningar kallar sommarstugan villan)

Untitled

Då kör vi vardag igen och middagstips. Jag har fått låna en rolig manick av min svärmor. En manick som man kan göra pasta med. T ex zucchinipasta som ovan. Mata zucchinin genom manicken. Salta och låta rinna av en stund. Sen steka i smör. Peppra och till sist riven parmesan. Två ingredienser - Zucchini och parmesan. Ja förutom salt och peppar då. Bland det enklaste som finns. Supergott! Sen kan man lika bra riva eller hyvla zucchinin. 

Untitled 

Untitled





18 oktober 2016

Nybygge vid entrén


IMG_5324-1

Tänk att man ännu kunde äta ute för nån vecka sedan?! Vi har fått njuta av en fullkomligt fantastisk höst med otrolig värme och mängder av sol. Lite som om hösten blev kompensation för den sämre sommaren.

IMG_5347-1

Hos oss står sommarblommor ute ännu. Har köpt calluna och andra höstblommor, men eftersom krysantemen blommar fint ännu får de samsas alla tillsammans. Dessa bilder är dock inte dagsfärska.

IMG_5329-1

I sommar har vi byggt till terrassen. Trädäcket framför och intill vår entré. Dumt nog något vi inte gjort tidigare. Vi har trängts där i alla dessa år. Runt ett pyttebord och diverse pallar. Nu har vi svängrum så det räcker. Ett svart rejält runt bord från Jysk och vita stolar i plast, som vi egentligen köpte för att ha på sommarstugan, men passade här just nu.

IMG_5336-1

På nätloppis fyndade jag också två Ikeas badrumsbänkar för en femma styck. Dem skulle jag också ha på sommarstugan men tog hem dem igen. Hittade ingen passlig billig hylla att ha där intill ytterdörren. Så Ikea fick göra jobbet.

IMG_5341-1

IMG_5331-1

Ja ni ser, inte mycket till utrymme här inte! Den tidigare terrassen var ca 1.5 meter djup. Vi har ju en stor terrass framför huset och därför tyckte vi då en gång i tiden, att vi inte behövde en så stor här uppe.

IMG_9249-1

Solen går ner bakom garaget efter kl 20.30 och då blir det skugga på den stora terrassen. Tanken var att vi skulle bygga ett stort växthus, som vi skulle använda som lusthus, på norra sidan om vårt hus. Där vi kunde njuta av kvällssolen. Men eftersom vi köpt sommarstuga lär de nog inte bli av. Synd att jag inte tagit bättre "innan-bilder". Här och här kan ni kika på fler bilder på den stora terrassen framför huset. Morgonsolen njuter vi av här.

IMG_2971




17 oktober 2016

Toapiff på enklaste sätt - DIY


Untitled

Pysslade burkar till toaletten vid vår sommarstuga. Burkar som vi kan ha på väggen och fylla med grejer som vi vill ha nära tillhands. Vi har lite dåligt med skåputrymme än så länge, så fick fixa ihop en snabb lösning. Två cappuccino-burkar, sådana som jag pysslat av många gånger tidigare, dekorplast och och två läderremmar.

Untitled

På samma gång pimpade jag tvålpumpen med samma plast. En tvålpump som jag också återbrukat. När den köpta tvålen tog slut rev jag av etiketten och dekorerade på nytt.

Untitled

Tipsar på samma gång om den megafina kroken. Köpt på Biltema för 2,49€ och fästs enbart med väldans hållbart lim. Inga borrhål behövs. Tummen upp för det! Porslinsknoppen är dock för stor för att vissa av mina handdukar, dvs tampen (heter det så?) är för kort att träda över, så jag tog hjälp en vanlig handduksklämma. Formade om den och nöp fast den permanent kring kroken. Den kunde ju varit vit, men den färgen hade jag inte till hands just då. Grön fick det bli!

Untitled



14 oktober 2016

Rubba perfektionisten och en massa bark


Untitled

När jag gör något gör jag det väldans noga. Må de vara något jag pysslar, syr, trädgårdsjobb eller städning mm. Ja, allt jag åtar mig, gör jag utförligt och grundligt. För grundligt, helt klart. Jag är perfektionist! Perfektionist ut i fingerspetsarna! Ställer höga krav på andra med framförallt på mig själv. Alldeles för höga, har jag fått lära mig genom åren. Det är inte bra att var sådan! Man blir sjuk!

Untitled

Så nu har jag försökt att tagga ner. På alla områden. De är svårt. Supersvårt! Man föds med vissa egenskaper och det är en av egenskaperna jag nu febrilt försöker rubba. Bra planerat hälften gjort - de håller jag med om fortfarande, men man kan tagga ner även där.

Untitled

Varför skriver jag då detta nu plötsligt? Jo, för att jag stolt kan visa att jag gjort ett nytt projekt i trädgården. Ett projekt som bara är lite ditåt. Och jag är nöjd...ja eller inte 100, men så pass att jag inte tänker göra något mer åt det. Ni kan bara gissa Gubbens förvåning när jag meddelade att det är klart. Han hade svårt att förstå att jag skulle lämna det lite vint och snett. Men klagade gjorde han inte, han rykte på axlarna och sa ok. Lättnadens suck, vill jag påstå! Fniss! Han har väntat i 25år på denna ändring, typ! Hehe!

Untitled

Som ni ser, bilderna talar för sig själva. Jag har fixat runt bärbuskarna så att det ska vara lättare att klippa gräset och hålla det snyggt kring buskarna. Inget sicksackande mellan buskarna mer. Markduk under, kantsten och bark ovanpå. Vi hade en hel del betongstenar som blivit över från tidigare projekt, men de räckte inte riktigt till. Samma stenar fanns ej att får mer, så jag köpte liknande. Den billigaste som fanns. Där kantstenarna inte riktigt passade ihop kamouflerade jag med några naturstenar. Satt även en hög mitt bland buskarna.

Untitled

Tänkte använda bräder runtom, men som ni ser är området så sluttande att det hade inte gått, utan att gräva och trixa en massa. Stenarna var det enklaste alternativet. Vid vår sommarstuga har vi också 20st bärbuskar, på ett betydligt större område såklart. Får se vad jag hittar på där.


Untitled




13 oktober 2016

Växtkraft så det förslår


Först vill jag tacka för alla omtänksamma hälsningar, fina ord och hejarop i samband med förra inlägget. Nu är det berättat och nästa gång ni hittar ett stavfel i mitt inlägg får ni sända mig en varm tanke. Sedan kan de vara ett slarvfel för att jag "håsat" eller varit alldeles för trött att blogga, men ger mig inte. För sådan är jag också. "Håsar" och ger mig absolut inte in första taget.

Då kör vi på något lättsammare ämne idag. Mirakelblomman a la K-Market Selleri i Kristinestad! Fniss!

Untitled

I påskas köpte jag en vit våreld från matbutiken. En helt vanlig sådan, inga märkvärdigheter alls. Den blommade fint i flera veckor vid vår sommarstuga. På försommaren ställde jag ute den och glömde lite bort den mellan varven. När jag märkte att den började göra nya blad planterade jag om den i större kruka. Sedan dess har det stått ute på balkongen hela sommaren. Grön och fin, som dekoration på en byrå. För nån vecka sedan började den blomma igen. Jag gav den till min mamma som gärna pysslar om den när frosten kom. Hon meddelade att den mår fint och blommar mer än någonsin. Växtkraft för 4.95€ minsann!

Untitled



11 oktober 2016

En dyslektikers blogg


I söndags avslutades den Europeiska Dyslexiveckan. En temavecka som infaller första veckan i oktober, där man runt om i Europa uppmärksammar dyslexi. Så även i Finland och Sverige. Något som jag tycker är helt fantastiskt. Att lyfta fram läs- och skrivsvårigheter, samt dyslexi eller ordblindhet som det också kallas.

Ni som följt min blogg har knappast undgått att det förekommer en del stavfel och ordbortfall nu och då. Idag tänkte jag skriva om hur det är att blogga med dyslexi. Jag hade bestämt mig för att berätta om min dyslexi om besöksantalet här på bloggen kom upp i 10 000. Fjong...! De gick så fort så jag var inte mogen. Tar det vid 30 000 då! Det kom också för snabbt och sen blev det bara inte av. Främst för att det är svårt att beröra ett ämne som till viss del trots allt är känsligt. Med tanke på att bloggen fyllde fem år i vårvintras har jag verkligen behövt lång betänketid. Tack vare ihärdig uppmuntran av vår kloka underbara dotter, tänker jag nu erkänna hur det ligger till.

Jag har alltid haft det svårt i skolan. Inte så att mina betyg varit underkända eller att jag fått gå om nån klass, utan jag har kämpat som en galning för att få t ex en åtta i vitsord! Läst och studerat! Massor! Så mycket som jag läst borde hela betyget bestått av enbart tior. Ingen förstod hur det låg till.

Vi lever tidigt 80-tal och lärarinnan på ettan i grundskolan ber mig sluta tala finska med min nyfunna vän, för att underlätta rättstavningen på mitt modersmål, svenska. Jag får stödundervisning i flera år för rättstavning. Främst i modersmål. Inget ändras nämnvärt. När vi börjar läsa finska och engelska, blir det ännu svårare. Rättstavningen och läsningen fallerar rejält. Inget görs. Jag fortsätter kämpa.

Önskade av hela mitt hjärta att jag någon gång skulle får en tia i vitsord, för att jag satt ner så mycket tid på läx- och provläsning. Jo vars, jag hade tio i både teckning och handarbete, eller bildkonst och textilslöjd som det nuförtiden heter. Jag läste så mycket att jag ofta blev sjuk till provdagen. Speciellt i gymnasiet, då när man nästa var vuxen och visste att det gällde att fokusera. Den psykiska stressen blev för stor. Jag fick migrän natten till tentamensdagen. Jag låg hemma i ett mörkt rum och kastade upp med vetskapen om att jag blir tvungen att skriva provet en annan dag. Stoffet var stort, speciellt i realämnen och dessutom läste jag långsamt. Min pappa ringde rektorn och sa hur det låg till, efter att någon av mina klasskompisar sarkastiskt undrat varför jag med vett och vilja alltid var borta på just den dagen. Jag fick sjukintyg för min migrän, som levererades till skolan. Sarkasmen slutade tvärt och jag kämpade vidare.

Untitled


Tester utfördes av en psykolog i samband med att jag skulle skriva studenten. Det var rätt skönt att få det svart på vitt. Att få ett svar på varför  jag inte var, är, som alla andra. Att hitta felet! Och förstå! Vad det beror på! Orsaken till varför det går så trögt! Jag skrev studenten med mycket fina betyg. Kom in till utbildningen jag önskade. Utdimitterades (<- de ordet fick jag googla för att jag inte kunde stava det rätt) fyra år senare och fick stipendie för bästa avgångsbetyg. Jag var vuxen, hade tränat på att minska stressen inför tenterna och mycket av min utbildning byggde på praktiskt noggrant arbete. Vilket passade mig perfekt.

Min dyslexi råkar vara den mildaste på skalan. Inget som märks i vardagen, för den som inte vet. Inget som hindrar mig från att leva ett normalt liv. Eller blogga. För jo, jag fegade i flera år innan jag vågade starta min blogg. Hade den i smyg i månader innan jag till slut tog mod till mig och offentliggjorde den. Det finns så många hjälpmedel idag. Jag har t ex alltid på rättstavningen på datorn, mailen mm. Autokorrekt på mobilen, ja ni vet, allt det som ingen tänker på, men som underlättar min vardag avsevärt. Det är främst självförtroendet som fortfarande sviktar. Tron att jag möjligen kommer att skriver fel. Ger järnet och dubbelkollar. Anser allt vara rätt och sen efter nån timme eller dag när jag läser det jag skrivit, hittar jag fel oavsett. Då lider också självkänslan. Tyvärr! Även om jag är vuxen och förnuftig. Då känner mig som en andraklassare igen. Fröken i skolan undrar vad jag fattas när jag inte fattar. Varför jag inte lär mig skriva som alla andra. Självkänslan som aldrig byggdes upp, utan sågades gång på gång för att jag igen en gång skrev fel, alternativt lämnade bort någon bokstav.

Att bygga upp självkänslan och självförtroendet är det viktigaste! Vilket är självklart! Eller hur?! Om jag vill så kan jag! Tror jag på mig själv, så går det! Jag är lika värdefull som alla andra även om jag "inte fattar" genast!  Så även med dyslexi! Man bör få göra det på sitt sätt och med alla de hjälpmedel som finns. För idag finns det massor med fantastiska sådana. Ta hjälp av olika program och träna. Dyslexi går att mildra med träning. Dagens pedagoger har stor kunskap om detta. De hjälper mer än gärna. De är proffs på detta. Det är dessutom deras skyldighet att se till att varje barn får hjälp. Något som det inte fanns kännedom om på 80- och 90-talet när jag gick i skolan.

Handikappet kan gå i arv och jag har varit noga med att de i skolan från första klasserna kollat våra barn lite extra. Det har konstaterats att ett av våra barn är drabbat. Vi kämpar som bara attan att det ska bli så bra som möjligt. Vi ber om hjälp och konsulterar experter. Vi har fått hjälpmedel och läromedel som underlättar. Vi har olika inlärningsmetoder för att det ska gå vägen. Vi kör det på vårt barns villkor. Försöker göra det så positivt vi bara kan. Att skolgången, inlärningen och läxläsningen ska vara rolig. Att lära sig nytt skall vara kul! Att vi ska se till, att det aldrig börjar växa en klump i magen på vårt barn. Eller att han blir sjuk av läx- och provläsning. Aldrig! Någonsin! Jag om någon, vet hur man inte ska göra!

Varför går jag då ut och erkänner en så personlig sak som trots allt gör mig obekväm? Ja, främst för att göra det mindre tabubelagt. Samt att öka medvetenheten kring ämnet. Att påminna om att inlärningssvårigheterna ibland kan vara svåra att upptäcka. För att sporra er som känner att det är svårt att skriva och/eller läsa. Till er som känner er bortgjorda när någon påminner er om att ni skrivit fel. Till er som inte läser lika fort som er vän eller klasskompis. Till er föräldrar som har barn som kämpar med läs- och skrivsvårigheter. Till er vars barn inte ännu diagnostiserats. Ta saken på allvar! Be om hjälp, istället för att lida i de tysta. Istället för att kämpa som en galning utan hjälp. (Ja eller, kämpa som mig, får jag väl skriva vid det här laget.) Börja med att bygga upp självkänslan! Och självförtroendet! Tro på dig själv! Tro på barnet! Träna läs och skrift, utan att göra det till tråkigt bekymmer. Det går att leva ett lyckligt liv som dyslektiker också! :o)

Idag kan jag skratta åt eländet vad beträffar mig. Jag är gammal nog att veta, att jag klarar mig, även om jag inte alltid känner mig bekväm att berätta min hemlighet. Och nu är det ingen hemlighet längre heller! Dessutom! Men jag skrattar aldrig åt någon annan. Någon annans stavfel. Eller tryckfel, om det råkar vara ett sådant.  Den skammen sitter långt inne i mig ännu. Den, när någon skrattar åt mig för att jag klantat till ett ord utan min egen vetskap. Att bli hånad! Förolämpad! Kanske man till och med kan säga mobbad...


Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår! - Nalle Puh




6 oktober 2016

Middag & Vinprovning


Untitled

För nån vecka sedan var jag och min man tillsammans med två härliga damer på middag och vinprovning. Min barndomsvän och hennes väninna. Evenemanget ordnades av restaurang Strampen i Vasa. En trerätters middag med passande viner till. Sommelier Andreas Strandén berättade kort, men intressant om vinerna och även om maten. Hur de tänkt och komponerat rätterna.

Untitled

Untitled

Som förrätt fick vi en Strampens fisktallrik, som vi avnjöt med en torr Prosecco - Bepin d Eto Prosecco Extra dry Masseira Capoforte Fiano 2015. Mycket god tillsammans med fisken! Varmrätten bestod av renrostbiff med potatiskaka med västerbottenost och portvinsås. Till huvudrätten bjöds två viner. Brazin Zinfandel 2013 och Coma Vella 2008. Där delas åsikterna i vårt sällskap. Jag gillade zinfandeln. Eva och Linda föredrog Coma Vella och min make tyckte om bägge röda. Och maten var gudomligt god!

Untitled

Till efterrätt hjortronparfait med hjortronkompott och mandelkex. Som efterrättsvin drack vi Brown Brothers Muscat orange & flora 2014. Ett sött vin, vilket efterrättsvinerna är, som passade perfekt till parfaiten och kexet. Jag har för liten kunskap om viner för att desto mer ingående återge det Andreas berättade för oss. Jag vågar helt enkelt inte yttra mig, utan enbart konstatera ett det var utsökt! Allt var utsökt gott!

Untitled

Vi fick möjlighet att diskutera viner med Andreas efteråt. Han försåg oss även med information om vinerna och vinkartor, om vi så ville ha. Han är en mycket hängiven sommelier och en intressant föreläsare. I morgon, fredag 7.10, ordnas samma tillställning på nytt. Troligtvis med annan meny och andra viner. Har ni möjlighet ska ni absolut fara. Utsökt mat, goda viner och ett väldigt trevligt ordnat evenemang. 


Såhär skriver Strampen på sin Facebook-sida.
"Kom och njut av en kväll i matens och vinets tecken. Vi serverar en trerätters middag med fem utvalda viner. Middagen och vinprovningen leds av Sommelier Andreas Sandén. Priset för middagen och vinprovningen är 55€ / person. Boka plats på +358414514512 eller strampen@strampen.com. Det finns ett begränsat antal platser."

Untitled



Inlägget är inte ett sponsrat inlägg.