God förmiddag på er!
Vilken glad överraskning jag fick idag när jag körde barnen till skolan. STOP-märket är flyttat! Va? Vilket? Nu undrar ni säkert om jag fått fnatt? :o)
Jag har i fyra års tid tänkt ringa kommunen om ett STOP-märke. Det finns vid en av cykelvägarna längs barnens skolväg, en livligt trafikerad korsning. STOP-märket har varit placerat fel, så att bilisterna korsar cykelvägen med hög fart och sen först stannat. För nån vecka sen tog jag tag i saken. Ringde en snäll herreman på kommunen och nu är de redan fixat! Kan ni tänka er! Så fort gick det! Tack!
När Storebror i vintras var med om olyckan och världen stannade för nån minut, bestämde jag mig för att försöka ta itu med viktiga saker som bara blir ogjorda eller känns obekväma. Detta samtal till kommunen var ett av dem. Ett givande samtal i all vänlighet och vips så är det fixat! Det kallar jag vardagens små glädjeämnen! Och dessutom har många barn fått en tryggare skolväg! Ja, nu är jag stolt! :o)
Passar på att ta upp lite trafikbeteende nu på samma gång. En grej som jag också tänkt på länge. När har ni senast stannat för en fotgängare eller cyklist på någon av "de större" vägarna? Där står de vid "herrgårman" och väntar i ösregn, bilarna svischar förbi i 60km/h. Oj, så tacksamma och glad de blir när man stannar, just för dem. Lyckan är som om de vunnit på lotto. De vinkar och ler! Och lyckan smittar av sig till en själv. Tänk hur lite det behövs för att göra en annan människa glad!
Värt att tänka på! Kram!